Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Fritidsgård och kommunjobb räcker inte - var inte så naiva inför Borlänges klansamhälle

Artikel 22 av 22
Oroligheterna på Tjärna Ängar
Visa alla artiklar

Annons

Under juli 2017 vandaliserades en av kommunens minibussar i Tjärna Ängar.

Efter dådet skrev den dåvarande ordförande för Brottsförebyggande rådet Kenneth Persson (S) att ”När det gäller de som slagit sönder rutan på bussen så är den frågan löst. Har varit ett föräldramöte i kväll. De skyldiga har bett om ursäkt. Deras föräldrar betalar rutan. Så agerar lokala ungdomar. Uppgörelse internt utan inblandning av polis".

Att Persson närmast uppmuntrade att brott klarades upp med hjälp av privat rättsskipning var så klart mycket märkligt. Framför allt i en svensk kontext.

Samtidigt uppger polisen i Borlänge att anmälningsbenägenheten det senaste året har minskat. Det förefaller ju vid en första anblick vara positivt.

Men enligt polisen beror det minskade antalet anmälningar på en informell rättskipning, där medborgare döms eller frias för brott, samt brottsoffer får upprättelse och ersättning utan att blanda in polisen. Ytterligare en indikator på att brott löses privat är att de människor som varit vittnen till våldsbrott senare inte velat delta i förhör.

Den här typen av rättsskipning har tidigare inte varit speciellt utbredd i Sverige. Anledningen är enkel: I Sverige har vi ett väldigt stort förtroende för att staten vill väl och är rättvis – en tillit som vi är ganska ensamma om i världen.

Polisen misstänker att det sker privat rättskipning i Tjärna Ängar. Foto: Dennis Pettersson.

Under 1900-talet har Sverige gått från att inledningsvis vara ett kollektivistiskt samhälle där familjen, släkten och den lokala församlingen utgjorde vår sociala och ekonomiska trygghet.

Allteftersom har reformer som särbeskattning (som främjade att kvinnor kom ut i arbetslivet), CSN-lån (som gjorde att studenter kunde flytta hemifrån och försörja sig själva) och äldrevård (som flyttat omvårdnaden från familj till ålderdomshem), bidragit till ett beroende av det offentliga.

Det är inte entydigt negativt. Genom att göra staten till den främsta tryggheten befriades människor från många tvingande blodsband.

I Sverige röstar man inte främst i enlighet med släktens egenintresse eller etnisk och religiös tillhörighet. I länder som gör det är staten oftast mycket svag, korrupt eller i vissa fall helt obefintlig.

Medborgare kan inte räkna med att det offentliga förser dem med säkerhet och trygghet. Välståndet tillfaller en liten skara människor som tillhör det absoluta toppskiktet.

Individen i ett klansamhälle är underordnad släkten eller familjen.

I sådana samhällen finns så klart ett större behov av tryggheten som blodsband garanterar.

Författaren och journalisten Per Brinkemo har skrivit boken "Mellan klan och stat - somalier i Sverige" som behandlar just fenomenet med klansamhällen. Dessa samhällen skiljer sig avsevärt från det svenska i människors syn på individens rättigheter och skyldigheter, på staten, rättssamhället och på demokratin.

Individen i ett klansamhälle är underordnad släkten eller familjen. Klansamhällen är också egalitära, allt delas med alla inom samma familj eller klan. Problem löses inom eller mellan klander utan inblandning av staten.

Under början av 2017 bedrev under jag under några månader ett fältarbete i Senegal i Västafrika där de kollektivistiska inslagen var mycket tydliga. Senegal är ett relativt välutvecklat land, demokratin är fungerande och staten inte genomkorrupt.

Men även om du arbetar som tjänsteman på hög nivå i den senegalesiska staten, kommer du ha mycket svårt att spara något av din lön till din personliga frihet, trygghet och framtid.

Det svenska våldsmonopolet stod passiva inför klanernas lokala uppgörelse.

Överskottet förväntas gå till din mamma, din bror eller någon annan släkting. Delar du inte med dig, riskerar du att frysas ut ur alla gemenskaper.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen på privat rättskipning utan inblandning av polis (utan snarare med hjälp av poliser), kommer från Angered i Göteborg. Den mest framträdande släkten är familjen Ali Khan, som består av runt 120 personer.

Efter ett hundratal lägenhetsinbrott i Angered vände sig polisen till familjens överhuvud för att få slut på inbrottsvågen. Svaret blev att "det skulle diskuteras inom familjen" och inbrotten upphörde därefter. Det svenska våldsmonopolet stod passivt inför klanernas lokala uppgörelse.

Förra veckan signerade Mats Lagerblad, lokalpolischef i Borlänge, och kommunalrådet Jan Bohman (S) ett förnyat medborgarlöfte, eftersom att man misstänker att en parallell rättsapparat upprättats i kommunen.

Lokalpolischef Mats Lagerblad och kommunalrådets ordförande Jan Bohman (S) signerar det senaste medborgarlöftet.

De nya insatserna ska riktas specifikt mot områden som Tjärna Ängar, Jakobsgårdarna och Bullermyren där områdespoliser ska arbeta särskilt med kontakten med medborgarna, för att skapa förtroende.

Men samma fenomen som man nu ser i Borlänge, har länge varit uppmärksammat i de större städernas förorter. För att inte tala om de senaste årens debatt om hedersrelaterad brottslighet, som är ett tydligt exempel på hur släktlojalitet och klanmentalitet drabbar enskilda människor. Relationer och äktenskap blir något som familjen bestämmer över, inte individen.

Genom bristande förståelse för de kulturella strukturer och den klanmentalitet som en stor del av världens länder består av, har Sverige hittills missat ett stort integrationsbehov.

Att alla som kommit till Sverige automatiskt ska få förtroende för rättsstat och myndigheter genom att lära sig språket, tillbringa mer tid på en fritidsgård eller få ett kommunalt arbete är en djupt naiv föreställning.

Att förklara parallella rättssystem enbart genom social utsatthet och arbetslöshet är att inte förstå den bild av världen som många invandrare kommer till Sverige med.

För att människor ska kunna integreras i det svenska samhället måste det finnas en förståelse för de samhällsstrukturer som vissa invandrargrupper har vuxit upp i. Hade man haft det, hade man också kunnat sätta åtgärder in förebygga de parallella rättsystem som man nu ser i Borlänge.

Att Borlängepolisen och Borlänge kommun uppmärksammar klantänkandet är dock välkommet och ett steg på vägen. Om än sent.

Alla artiklar i
Oroligheterna på Tjärna Ängar

Efter stenkastningen - nu kärleksbombas Hemköp

TV+TEXT

Dalkurd nattvandrar på Tjärna Ängar

TV+TEXT

Annons