Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Förstår verkligen inte C att Maud Olofsson är en belastning i den kommande valrörelsen?

Annons
C verkar inte förstå att Maud Olofssons agerande som näringsminister fortfarande väcker stark kritik bland väljarna. Foto: Pontus Lundahl

Maud Olofsson gör comeback i politiken. Eller ja, inte på någon valsedel utan som debattör för centerpolitik, läser jag i en artikel i Expressen (180307). Men anser verkligen Centerpartiet att Olofsson är en politisk tillgång som bör lyftas fram för att främja partiet i valrörelsen?

Det är i så fall minst sagt märkligt. Få politiker har varit drivande i så många dåligt genomtänkta slöseriprojekt med svenska skattebetalares pengar. Maud Olofsson är troligtvis en av de politiker som kostat Sverige mest pengar genom tiderna.

2006 tillträdde Olofsson som näringslivsminister och vice statsminister i Reinfeldt-regeringen.

2009 köpte statliga Vattenfall, med Olofssons klartecken, det nederländska energibolaget Nuon för närmare 100 miljarder kronor.

Värdet på Nuon minskade därefter kraftigt och Vattenfall-affären resulterade i rena förluster på uppemot 15 miljarder kronor. Pengar som svenska skattebetalare alltså inte fick tillbaka.

Hur mycket Olofsson visste om kritiken som framkom innan affären är fortfarande höljt i dunkel, delvis eftersom hon vägrade inställa sig hos konstitutionsutskottet efter att ha blivit KU-anmäld. Hon menade däremot i en kommentar i Skattebetalarnas förenings tidning Sunt Förnuft att "Det är alltid lätt att vara efterklok".

Även om inte Olofsson var ensam ansvarig så låg trots allt beslutet på näringslivsministerns bord. Nuon-affären är i dag att betrakta som ett av de största fiaskona i svensk näringslivshistoria.

Till Olofssons politiska misslyckanden kan också räknas den danska förlustaffären med Postnord. 2009 togs beslutet att den danska och svenska posten skulle slås samman. Hela den offentliga sektorn i Danmark plockade sedan bort snigelposten, vilket resulterade i att den danska postmarknaden störtdök.

Det var något som danskarna hade "glömt" att nämna för Olofsson innan affären. Uppemot 3000 danska brevbärare blev arbetslösa och har under uppsägningstiden haft rätt till betald lön i upp till tre år.

Näringslivsminister Mikael Damberg har sedan dess försökt förmå danska staten att inte kräva svenska skattebetalare på danska postanställdas avgångsvederlag.

Utfallet av Postnord-affären ser vi än i dag. Senast i oktober betalade svenska skattebetalare en nota på 400 miljoner kronor till de danska brevbärarna.

Men inte nog med att affären är ett enormt slöseri med skattepengar - tjänsterna som Postnord ska utföra, exempelvis att leverera brev i tid, fungerar ytterst ökänt dåligt.

Om C fortfarande betraktar Olofsson som en resurs säger det förmodligen mer om C än det gör om Olofsson själv. C verkar tondövt inför att både Nuon och Postnord är skandaler som ligger nära i minnet hos väljare.

Olofssons återinträde som ”debattör” för C-politik går att jämföra med om M hade återlanserat Fredrik Reinfeldt som politisk debattör.

Det skulle aldrig ha fungerat; han skulle ha fått massor av frågor och kritik om sina misslyckanden, men det verkar M till skillnad från C trots allt vara väl medvetna om.

Foto: Mikael Hellsten

Mer läsning

Annons