Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Jaenson: Farligt när politiker plockar russin ur forskningskakan

Annons
Emma Jaenson är vikarierande ledarskribent på Dalarnas Tidningar.

SVT:s Uppdrag Granskning sände för ett tag sedan dokumentären ”Det vita guldet” som beskrev hur mjölkproduktionen i EU lett till negativa effekter för mjölkbönder, miljö och människors hälsa.

Under en kort sekvens intervjuades Walter Willett, professor i epidemiologi och näringslära. Willett förklarade att mjölk har visat sig påskynda celldelning, vilket kan innebära en ökad risk för cancer.

Oftast finns naturligtvis konkreta vetenskapliga data att tillgå som enkelt kan visa hur något verkligen ligger till. Så även i det här fallet. En enskild individs uttalande, högt meriterad eller ej, är irrelevant i fall där det finns otvetydiga bevis för motsatsen.

För det går nästan alltid att hitta stöd för en tes, om man väljer att plocka russinen ur kakan, eller som får en korrelation att framstå som att ett orsakssamband finns. Att tolka verkligheten utifrån hur man vill att den ska se ut är otroligt utbrett i dagens politik.

Naturvetenskaplig forskning är inte ideologisk, opinionsbildande eller partisk. Den skildrar verkligheten utanför mänskligt tyckande. Det är därför beklagligt att så få personer på maktpositioner inte har den mest grundläggande förståelse för vetenskaplig teori.

Bland våra riksdagspolitiker har ungefär hälften en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Bara ett fåtal av dessa har naturvetenskaplig bakgrund. Det mest talande exemplet är förmodligen vår minister för högre utbildning och forskning, tillika ”rymdminister”: Helene Hellmark Knutsson. Hon har totalt 60 högskolepoäng, varav noll är i naturvetenskapliga ämnen.

Det går självklart inte att kräva att riksdagspolitiker ska ha studerat naturvetenskap. Men beslutsfattares oförståelse för evidensbaserad forskning, till förmån för ideologiska övertygelser och samhällsvetenskapliga teorier, har sannolikt bidragit till att många politiska beslut genom åren - inte minst inom både skola och integrationen - har gått snett. Utgångspunkten borde vara, oavsett ideologisk hemvist, att ha ambitionen att förmedla verkligheten som den ser ut, och utforma åsikter och politik därefter.

Det klassiska höger-vänsterblocket har inte samma relevans i dag. Konfliktlinjen går snarare mellan skilda verklighetsbeskrivningar, där idén om verkligheten, snarare än fakta om verkligheten, ofta är avgörande i det politiska beslutsfattandet.

Ifall personer på maktpositioner hade förståelse för evidensbaserad forskning hade de förmodligen varken använt sig av – eller kommit undan med - agendadrivna och i bland direkt felaktiga påståenden. Då skulle förmodligen inte opinion kring ett fenomen, utan fakta vara grunden för beslutsfattandet.

Följden av att förmedla felaktigheter kan nämligen bli att beslut fattas på orimliga och ogenomtänkta grunder.

Mer läsning

Annons