Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elbrist väntar

Annons

Akut klarar man kanske knipan genom att senarelägga kärnkraftens beslutade hädanfärd. Det lär i så fall ske gång på gång framöver.

Senareläggning plus effektivisering av befintliga kärnkraftverk ger förvissa andrum.

Vissa mindre utbyggnader av vattenkraften är också möjliga.

Ny, energibesparande teknik i våra elslukande industrier förbättrar likaledes situationen.

Men sedan då? Snart står vi likväl där igen med tilltagande elbrist. Vad gör vi då?

- Bygg ut vindkraften och satsa på solenergi, hör vi bestämt mången miljöengagerad läsare utropa.

Utmärkt. fram med en plan bara, som på ett övertygande sätt visar att sol, vind och besparing fixar problemet. Helst på ett ekonomiskt någorlunda försvarbart sätt. Vi vill ingalunda utesluta det här alternativet.

Men vad annars? Vi menar om inget övertygande förnyelsebart energialternativ presenteras.

Kol, olja och naturgas finns ju alltid. Gammal beprövad teknik, som tyvärr envisas med att fördärva miljön och spä på växthuseffekten. Särskilt vad de två förstnämnda energislagen anbelangar.

Här lurar ett knepigt vägval. Beslutet om kärnkraftens avveckling efter 1980 års folkomröstning motiverades övervägande med miljöhänsyn. Bort med kärnkraften och in med sol och vind bara.

Detta plus lite energibesparande åtgärder skulle lösa energiproblemen åt moder Svea. Så tänkte vi litet till mans, inklusive tidningens politiska redaktion, på den tiden.

Om inte sol, vind och besparingar klarar den kommande energikrisen tvingas vi välja mellan alternativen fossila bränslen och kärnenergi.

Kärnkraftens risker ska inte nonchaleras. Men är atomenergin obetingat det miljöfarligaste alternativet? Kärnkraften har blivit en tabubelagd, politisk symbolfråga.

Sedan folkomröstningen 1980 har växthuseffekten tillkommit. Den måste väsentligen skrivas på fossilbränslenas syndakonto. Som sagt, ett svårt val väntar.

Anno 1980 i gröna vågens sprudlande tidevarv hoppades vi väl alla på dämpad industrialism, minskad energiförbrukning och viss återgång till sunda, småskaliga samhällen, där livet mer präglades av rekorderligt självhushåll än modern masskonsumtion. Alla vet hur det har gått.

Nu måste vi snart göra klart för oss vilken energipolitik som ska väljas. Om vi verkligen ämnar fortsätta på den inslagna vägen med ständigt ökat elbehov tvingas vi kanske bygga ut den där förhatliga kärnkraften, trots allt. Chefen för SCA Forest Products vd, Kenneth Eriksson, ropade nyss på ny folkomröstning om kärnkraften i en TT-intervju. Han är djupt oroad över utvecklingen och ser energitillgången som en "ödesfråga för skogsindustrin".

Eriksson talade vid en energikonferens i Sundsvall.

Verkställande direktören för SCA Forest Products är knappast ute i alltigenom osjälviskt ideella ärenden. Han är uppenbarligen part i målet.

Men parter i målet är även miljontals svenskar som på olika sätt höggradigt berörs av skogsindustrins och annan basindustris energitillgång inom en ganska närliggande framtid. Jobb och välfärd, inte bara aktievinster och direktörslöner, riskerar att hamna i farozonen.

Kort sagt:

En ny, stor och förutsättningslös energi- och miljödebatt blir snart nödvändig. Vi har inte råd med energipolitiska tabun.

Mer läsning

Annons