Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehrling: Vi lever mitt i gråskalan, men måste också se hur nyansen ljusnat

Annons

DT:s ledarskribent Gabriel Ehrling.

Tidigt i år fick jag frågan om ett mycket hedrande uppdrag, nämligen att vårtala vid Svenska kyrkans valborgsmässofirande på Pellbo lägergård i Avesta.

Smickrad tackade jag ja och närmare 200 personer kom för att dela en av vårens första riktigt vackra kvällar. Tillställningen som helhet var strålande, och församlingsrådet hade ordnat tipspromenad, chokladhjul och fiskdamm. Inne i huvudbyggnaden bjöds kokt korv och räksmörgåsar till försäljning. Utanför sjöng Folkärna Jubilatekör vackert under ledning av Linnéa Nygren.

I mina förberedelser för talet gick jag tillbaka till tidningens rapportering och de artiklar vi publicerat här på ledarsidan. Det är förstås svårt att undvika intrycket av att vi lever i en ganska skrämmande tid.

Sedan kasen brann i Pellbo året innan hade Donald Trump blivit USA:s president, britterna bestämt sig för att lämna fredsprojektet EU, Rysslands president Vladimir Putin skramlat med vapnen i en utsträckning som inte skett sedan Kalla kriget och den syriska regimen har ännu en gång bombat sin civilbefolkning med kemiska stridsmedel.

En dagstidning som den jag arbetar för har alltid större ambitioner än att berätta vad som hänt. Vi försöker analysera och begripliggöra varför saker händer och vad det betyder – i det stora och i det lilla.

I valborgsmässotider är det en tilltalande bild att se elden som symbol för hur samhället alltid är i förändring. Varje år konsumerar lågorna det som varit samtidigt som en ny vår bryter fram. Det är aldrig försent att göra den nya dagen lite bättre än vad den förra var. Men liksom koldioxiden som frigörs när riset brinner blir kvar i atmosfären, undkommer vi inte historien. Vi behöver den också för att få perspektiv på det som sker just nu och mitt framför oss.

För det är också en underbar tid att leva i.

Samtidigt som glaciärerna smälter så tynar den extrema fattigdomen i världen bort. Samtidigt som pojkar sackar efter i den svenska skolan så kan fler flickor än någonsin tidigare i världshistorien läsa, skriva och se fram emot ett självständigt liv. Samtidigt som IS, Islamiska staten, odlar sin förvrängda irrlära och nazister marscherar i Falun, så förbereder sig mänskligheten för resor till Mars och självkörande bilar. Ja, på Falu lasarett assisterar numer en operationsrobot!

Så här är det att leva. En tid är aldrig bara ond eller god, svart eller vit. Vi lever alla mitt i gråskalan, men måste då och då också påminna oss om hur nyansen ljusnat radikalt på bara några årtionden.

Och även om mänskligheten gång på gång misslyckas med att lösa sina största problem, så gäller det att komma ihåg att förutsättningarna för att göra det i framtiden aldrig varit bättre än nu.

Mer läsning

Annons