Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehrling: S i landstinget måste prioritera om - akut cancer tar inte semester

Annons

En intern landstingsrapport larmar om att Kirurgikliniken i Falun inte kan möta vårdbehovet i sommar.

De ekonomiska effekterna av landstingets sparpaket var stora under 2016; det framgick när fullmäktige i måndags debatterade och fastställde räkenskaperna. Men vad döljer sig bakom siffrorna?

Sett utifrån nettokostnaden, alltså när patientavgifter räknats av, har knappt 400 miljoner kronor sparats under 2015 och 2016. Men av dessa är nära 100 miljoner kronor en följd av personalbrist och kortsiktiga ekonomiska förstärkningar utanför landstingets kontroll. Flera uppgifter i årsredovisningen skvallrar om att arbetsmiljön för landstingets anställda försämrats.

300 miljoner kronor återstår att spara och både ekonomidirektör Peter Hansson och landstingsstyrelsens ordförande Gunnar Barke (S) har inskärpt att man i termer av besparingar nu plockat de "lägst hängande frukterna". Vi ska alltså räkna med att det som återstår blir minst lika smärtsamt som det som redan upplevts. Och det återstår som sagt också att se de vilka de långsiktiga effekterna av de redan vidtagna åtgärderna blir.

Allt fler signaler tyder nämligen på att den enorma landstingsorganisationen, med närmare 8 000 anställda, nu knakar i fogarna. För lika nödvändigt som det var med drastiska besparingar efter socialdemokratins under årtionden rådande ekonomiska vanskötsel av landstinget, lika självklart är att åtgärderna innebär en stor påfrestning för den personal som varje dag ansvarar för att verksamheten håller hög kvalitet.

Den totala sjukfrånvarons kliv från 6,8 procent under 2015, till 7 procent 2016, är inte mycket att orda om. Men när den jämförs med 2010, då frånvaron bara var 4,8 procent, framträder en dramatisk utveckling. Förvisso ökar sjukskrivningarna i samhället i stort, framför allt de stressrelaterade. Men en ökning på närmare 50 procent på bara sex år hade varit alarmerande i vilken organisation som helst.

Bilden av att det blivit tuffare att arbeta i landstinget förstärks av den allt högre personalomsättningen, alltså i vilken utsträckning den tillsvidareanställda personalen söker sig vidare till nya arbeten. Här har omsättningen bland läkare ökat från 7,2 procent 2014 till 9,5 procent 2016. För sjuksköterskorna har den ökat från 8,6 till 10 procent, och bland undersköterskor är hoppet så stort som från 6,3 till 9,6 procent. Särskilt anmärkningsvärd är utvecklingen bland tandläkare där personalomsättningen ökat från 7,9 och 3,6 procent under 2013 respektive 2014 till 21,7 procent 2016. Fler än var femte läkare stämplade alltså ut för gott under året som gick.

Till detta ska läggas att behovet av stafettläkare fortsatte också att öka under 2016. Stafettläkarna svarar nu för 40 procent av bemanningen i primärvården och så många som 80 hyrläkare tjänstgör varje vecka. Slutnotan landade i fjol på 188 miljoner kronor.

Sjuksköterskor ersätts efter politiskt beslut inte längre med stafetter. Men även om en del nya åtgärder sannolikt förbättrar situationen på sikt (bland annat generösa utbildningslöner och rejäla lönepåslag för den som kan tänka sig att avstå sommarsemester mot senare ledighet) framstår läget här och nu som allt mer ohållbart.

Sjuksköterskor är en oumbärlig del för att vårdmaskineriet ska fungera och personalen kan bara laga efter läge upp till en viss gräns. Därefter äventyras patientsäkerheten, vårdplatser måste stängas och färre får hjälp.

Hur sjuksköterskebristen slår igenom på antalet vårdplatser var också ämnet i en föredömlig interpellation till landstingsledningen från Svante Parsjö Tegnér (L). Denna behandlades inte under måndagens fullmäktige, men av det skriftliga svar som fanns framtaget, signerat av landstingsråd Maja Gilbert (V), framträder ännu en alarmerande bild. I början av april, då avstämningen gjordes, var 10 vårdplatser stängda inom medicin, 32 stängda inom kirurgin och 12 stängda inom psykiatrin.

Gilberts uttryckliga förklaring är att det saknas sjuksköterskor.

Uppgifter som dessa ter sig abstrakta för de flesta. Så vad betyder de? Gilbert skriver själv i interpellationssvaret:

"Stängda vårdplatser leder bland annat till högre beläggning, överbeläggningar, utlokaliserade patienter och längre vistelsetider på akuten. Stängda vårdplatser har också lett till försämrad tillgänglighet till främst planerade operationer, där problematiken är störst vid Kirurgi Falun. Arbetsbelastningen blir högre för kvarvarande personal med sämre arbetsmiljö som följd. Avdelningar med hög vårdtyngd och stängda vårdplatser har också haft ökade sjukskrivningstal."

En intern landstingsrapport slår nu larm om läget på Kirurgikliniken i Falun, där man så sent som i november 2016 temporärt tvingades stänga en hel avdelning till följd av personalbristen.

I dag har kliniken 58 vårdplatser fördelade påver tre avdelningar. Från och med i början av maj tvingas man dock åter stänga åtta platser till följd av nya uppsägningar.

Under sommaren 2016 hade kliniken i genomsnitt 52 platser öppna. Den klarade då av att hantera det akuta vårdflödet, och utförde därtill knappt 200 icke-akuta operationer, så kallad "elektiv kirurgi" av högprioriterad typ (cancer eller motsvarande).

Arbetsgruppen som tagit fram innehållet i rapporten – bestående av inte mindre än 17 chefer och samordnare inom verksamheten samt representanter för fackliga organisationer – har räknat fram att man under sommaren behöver 42-44 vårdplatser för att klara det akuta flödet av patienter. För att klara uppdraget med de icke-akuta (elektiva) operationerna behövs 50.

Rådande bemanningssituation ger dock att man maximalt klarar att hålla 38 vårdplatser öppna.

I inget av de tre tänkbara scenarier gällande sommarens vårdbehov som simuleras i rapporten räcker 38 vårdplatser för att täcka det akuta behovet, och då har man alltså redan räknat med att de flesta icke-akuta operationerna skjuts på framtiden. Inte ens om man, som under sommaren 2016, har "tur" och får ett litet inflöde av patienter (ja, läget är så trängande att man tvingas resonera i sådana termer) tror man sig klara uppdraget. Och då hade man när denna rapport skrevs inte kännedom om de nya uppsägningar som gör att man om någon vecka tvingas stänga åtta platser.

Med andra ord: Sårbarheten är enorm. Och det är människor med cancer och andra allvarliga sjukdomar som ska ligga i de där sängarna.

Vården har försämrats: "Patienter som för något år sedan blev inlagda för vård, observation, utredningen och/eller operation, skickas hem i dag.", står det i rapporten. Avsnittet med slutsatser inleds med den dräpande formuleringen: "Vi anser att patientsäkerheten äventyras de kommande sommarmånaderna." För att nå upp till den nivå man anser sig behöva krävs "15 erfarna sjuksköterskor som kan sättas i tjänst omgående."

Jag har svårt att se hur landstinget ska få ihop detta utan att backa på beslutet att inte ta in några stafettsjuksköterskor. Detta kommer så klart att leda till högre kostnader. Dessa måste politikerna hämta igen någon annanstans.

Landstingsledningen måste fortsätta spara, men också se till att göra det på rätt ställen och hantera konsekvenserna av sina beslut på både kort och lång sikt.

Jag avundas verkligen inte den uppgiften. Men S, som styrt landstinget oavbrutet sedan 1926, har enbart sig själva att skylla för att man hamnat i den här situationen.

Så här är det i politiken. Det är därför man måste prioritera den verksamhet som är viktigast, och avstå från annan.

Kirurgin måste fungera.

Cancern tar inte semester.

Läs fler av Gabriel Ehrlings ledare om landstingspolitiken:

"Hälften av landstingets 'historiska' överskott kan spåras till personalbrist och kortsiktiga statsbidrag"

"Glädjande vändning efter decennium av vanskötsel – nu ligger S "bara" back 715 Mkr"

"Maktfullkomligheten visar att S styrt för länge – och man håller inte sina löften"

"Nu måste 'vågmästaren' C stoppa välfärdspopulismen i Landstinget Dalarna"

"Så avslöjade "semmel-gate" politiskt fulspel och politiserade tjänstemän i landstinget"

Mer läsning

Annons