Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehrling: Ofta slappt när SD kallas "rasistiskt" och "odemokratiskt"

Artikel 3 av 8
SD 2017
Visa alla artiklar

Detta är den andra delen i en serie om kritiken och granskningen av dagens SD. I den inledande artikeln förklarade ledarskribent Gabriel Ehrling varför DT:s oberoende liberala ledarredaktion anser att SD:s samtid är skäl nog till att den borgerliga alliansen inte kan göra sig i varje läge beroende av partiet. I denna artikel manar han till en skarpare, bättre underbyggd och hederligare kritik av SD.

Annons

SD:s stöd har i flera mätningar uppskattats till 20 procent av väljarkåren. Drygt 24 000 människor är nu medlemmar i partiet. Ska SD-anhängare kunna övertygas så måste kritiken vara väl underbyggd. Här talar Jimmie Åkesson i Borlänge i februari.

I höstas möttes Veronica Palm (S) och Sara Skyttedal (KD) i Aktuellt (160901) för att debattera om SD är ett rasistiskt parti. Bakgrunden var att KD-ledaren Ebba Busch Thor sagt att hon inte tyckte det. Palms argumentation var plågsam i sin vaghet, och tyvärr representativ för hur SD-kritiken ofta tar sig uttryck.

Programledaren vände sig först till Palm och frågade: ”Ebba Busch Thor säger att i dag, som parti, så är SD inte rasistiskt. Håller du med henne?”

”Nej, det gör jag inte. SD är ett rasistiskt parti och ett parti med djupa rötter i den nazistiska vit makt-kulturen. Ett parti med företrädare som går runt på stan och viftar med järnrör. Det är ett rasistiskt parti”, svarade Palm.

Skyttedal replikerade: ”Jag delar bilden av att SD har rasistiska rötter och rasistiska företrädare. Men bara för det är man inte ett rasistiskt parti."

Ordet gick åter till Palm: ”SD är ett rasistiskt parti. M klarar inte av att tydligt säga att 'vi kommer inte att stödja oss på SD för att få makten i Sverige'.”

Programledaren bröt av: ”Om vi väntar med den diskussion lite. Vad är det i SD:s [parti]program, till exempel, som gör att du ser dem som rasister?”

Palm svarade: ”Fast det är väldigt tydligt. SD har rötter i den nazistiska vit makt-kulturen och deras företrädare är rasister, och går runt på stan och hotar människor. Det är ett rasistiskt parti.”

Palm fick alltså flera chanser, men gjorde under debatten ingen ansats att vidare motivera sin ståndpunkt. Det enda hon verkade ha tagit med sig till studion var järnrörsskandalen, en händelse som inträffade 2010.

Jag tror att en sådan argumentation gör mer skada än nytta.

Andra gånger blir förhållandet till SD bara förvirrat.

Daniel Nordström, dåvarande chefredaktör för Arbetarbladet (S), gjorde våren 2014 klart att tidningen i all redaktionell bevakning skulle belägga SD med epitetet "rasistiska". Detta om det så gällde badhusets öppettider.

Om rasiststämpeln gjorde Nordström till hjälte i vissa kretsar, väckte hans nästa beslut på området – att låta SD annonsera i tidningen – avsky i desamma. Nordström bemötte kritiken på sin blogg: "Jag tror inte på generella förbud när det gäller annonser från SD." Läs: Partiet var i alla lägen "rasistiskt" – men inte annonserna? Fyra månader gick, sedan ändrade han sig och sa blankt nej till SD-annonser.

Begreppet rasist är inte det enda som lättvindigt används för att avfärda SD. Under rubriken "Nej, SD är inte ett demokratiskt parti" (161211) försökte Sofia Mirjamsdotter, ledarskribent på liberala Sundsvalls Tidning, leda rubrikens tes i bevisning genom att konstatera att 1) SD är "extremt toppstyrt", 2) SD avser i sitt principprogram, när man talar om "folket", enbart svenska medborgare (och inte andra), 3) SD anser att infödda svenskar kan sluta vara "svenskar" (Mirjamsdotter menar att detta innebär att SD vill ta ifrån människor medborgarskap, men programavsnittet som citeras är vagt), 4) SD vill att svenska medborgare ska "anamma det språk, den identitet och den kultur som SD förespråkar", 5) SD har en pessimistisk människosyn, vilket gör det till politikens uppgift att främja normer och strukturer som håller individer i schack.

Av detta drog Mirjamsdotter följande slutsats:

"Detta kan knappast läsas på annat sätt än att partiet trots allt fint prat om demokrati och yttrandefrihet egentligen inte vill att folket ska ha någon talan. De skriver mer eller mindre att folk inte vet vad som är bäst för dem och att de därför behöver politiker som styr upp. Detta finns det många namn för. Demokrati är inte ett av dem."

Tidigare under hösten hade då en annan person i samma län stuckit ut hakan åt ett annat håll. Oppositionsråd Per Wahlberg (M) menade – precis som L-ledaren Jan Björklund argumenterat för bör ske på riksplanet – att SD borde bjudas in till de politiska rundabordssamtalen i landstinget. "Alla partier borde få delta, alla är ju folkvalda", sa Wahlberg till Tidningen Ångermanland (160916).

tidningens ledarsida rasade den politiska redaktören Susanne Sjöstedt (S). Efter ett gott konstaterande om SD:s grumliga syn på fria medier landade hon i slutsatsen:

"SD är ett parti vars politiska övertygelser omvandlade till praktisk politik skulle innebära att demokratin avskaffades. Hur då? Just för att man vill begränsa de demokratiska rättigheterna till färre grupper. För att förtydliga det sista; ett beslut att exempelvis upphäva grundläggande mänskliga rättigheter för vissa grupper är inte demokratiskt oavsett om 'folkviljan' i form av en riksdags-, landstings- eller kommunmajoritet ställer sig bakom det. Men det är åsikten SD företräder. Och det, tillsammans med allt annat, innebär att SD inte är ett demokratiskt parti." (TÅ 160916)

Trots att Sjöstedt inte upplyste läsarna om vilken inskränkning det rörde sig om räckte det för att få Wahlberg (M) att pudla: "De är demokratiskt valda, men de är inget demokratiskt parti. De uppfyller inte kriterierna för ett demokratiskt parti". Underligt nog menade han ändå att partiet borde bjudas in till samtalen: "Där är jag glasklar och det backar jag inte ifrån" (TÅ 160916).

Exemplen är tänkta att illustrera en poäng. Den är inte att SD:s förslag och politiker aldrig skulle falla inom ramen för en definition av vad som är rasistiskt eller odemokratiskt. Men för att bli mer än ännu en predikan för oss som redan tycker illa om SD så måste argumenten bli vassare än så här. Den som kommer med grova anklagelser ska underbygga dessa – alldeles oavsett föremålet.

Sofia Mirjamsdotter argumenterar i sin artikel väl för att SD är ett reaktionärt, socialkonservativt och nationalistiskt parti. Men gör detta att SD även är emot folkviljans uttryck genom fria val? Att till exempel ha ett tydligt avgränsat “folk” (demos) är en förutsättning och verklighet i alla moderna, liberala demokratier. Är ett parti verkligen mindre demokratiskt för att det är toppstyrt (i sådant fall är väl M också det)? Och tron att det “behövs politiker som styr upp”, ja, den uppfattningen är nog lika mycket “folkpartistiskt” och socialdemokratisk som något annat.

I Susanne Sjöstedts fall undrar man i stället i vilket sammanhang och för vilka grupper SD vill "begränsa de demokratiska rättigheterna". Och vilka "kriterier för ett demokratiskt parti" är det egentligen Per Wahlberg (M) åberopar?

Jag påstår inte att det i alla lägen är enkelt att definiera begreppen ovan, men om målet är att SD:s väljare, medlemmar och förtroendevalda ska tvingas tänka till så kan det inte vara så vagt att läsarna behöver undra vad som menas. Plats- eller tidsbrist kan aldrig vara en ursäkt. Då får man välja begrepp som kan motivera på det utrymmet. Annars tappar de snart i betydelse.

Vi som vill se en annan samhällsutveckling än den SD förespråkar måste möta de människor – en av fem väljare i mitt eget valdistrikt i senaste riksdagsvalet – som de senaste åren sökt sig till partiet. Allmänheten förtjänar att veta vilket parti SD är och vilka politiker man för till makten. Men opinionsbildning blir också slagkraftig först när människor faktisk erbjuds en möjlighet att förstå.

De återstående artiklarna i ledarredaktionens serie är exempel på hur vi tycker att man kan göra det.

TIDIGARE DELAR I LEDARREDAKTIONENS ARTIKELSERIE "SD 2017"

DEL 1 – Gabriel Ehrling: "Kritiken och granskningen av dagens SD är för dålig"

DEL 2 – Gabriel Ehrling: "Ofta slappt när SD kallas 'rasistiskt' och 'odemokratiskt'"

DEL 3 – Henrik Johansson: "SD gav väljarna i min hemkommun ännu mer sossepolitik"

TV: "Vi måste formulera en kritik som biter" – DT:s ledarredaktion berättar om den nya artikelserien om SD

Alla artiklar i
SD 2017
Annons