Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehrling: Hälften av landstingets "historiska" överskott kan spåras till personalbrist och kortsiktiga statsbidrag

Annons

Landstingsstyrelsens ordförande Gunnar Barke (S) försvarar i dag bokslutet för 2016 i fullmäktige. Han lär få frågor om personalsituationen.

Ingen politisk följetång i Dalarna har haft fler delar än den om landstingets krisande ekonomi. Under årtionden har sjukdomstillståndet framstått som kroniskt.

När landstingsstyrelsen ordförande Gunnar Barke (S) i dag – äntligen, och sorgligt nog smått historiskt – lägger fram ett bokslut med överskott på 186 miljoner kronor så kunde man förstås önska att sista delen var skriven. Så tycks tyvärr inte vara fallet.

Det räckte med att öppna förordet till årsredovisningen för att åter känna febern komma krypande. Där skriver länets högste politiker: "Ett bra ekonomiskt resultat är inget självändamål."

Han tillägger sedan: "Men, arbetet för en mer jämlik hälsa i Dalarna kräver att vi har ordning på finanserna."

Barke – som företräder det parti som haft makten sedan 1926, och åren 2007-2015 svarat för svindlande samlade underskott på 901 miljoner kronor – koketterar alltså så snart han hämtat hem 186 miljoner?

Fråga de 8 000 människor som arbetar i landstinget om de tycker att det är ett "självändamål" att ha ett jobb att gå till. Fråga patienterna som behöver vård.

På sista raden i det gångna röda decenniet står -715 miljoner kronor. Och detta trots att man både höjt landstingsskatten och fått rejäla resursförstärkningar från den tidigare alliansregeringen och dagens rödgröna regering.

Landstingsledning ska dock ha en eloge för att ha åstadkommit det socialdemokrater tidigare tyckts oförmögna att göra: Man har fattat obekväma beslut. De struktur- och förändringsplaner som antagits har varit nödvändiga.

Men hur pass genomgripande, och inte minst bestående, är egentligen förändringarna som skymtar i bokslutet?

När landstingsledningen i januari triumferande berättade om överskottet så började det omedelbart cirkulera påståenden om att "vändningen" inte var så dramatisk som den framställdes. Var delar av det som presenterats egentligen bara personalbrist inom sjukvården, i vackert omslagspapper?

Det fanns vissa tecken på detta. Landstingets revisionsfirma KPMG hade i en granskningsrapport daterad i slutet av januari konstaterat: "Vi konstaterade bland annat i den första granskningen att takten i pågående arbete avstannat under 2016. Den nu aktuella granskningen föranleder inga förändringar i denna bedömning. Inga ytterligare kostnadsminskande åtgärder av betydelse har vid granskningstillfället vidtagits. De kostnadsminskningar som noterats under senare delen av år 2016 är i stället i delar en effekt av svårigheter att rekrytera personal."

Minnet av att landstinget i november temporärt stängde en av tre kirurgiavdelningar vid Falu lasarett, och därmed cirka 20 vårdplatser, var också färskt.

I tron att det i en enorm organisation som landstinget hålls minutiös koll på vakanser och andra avvikelser från fastlagd personalorganisation vände jag mig till landstingets personalavdelning. Det kunde ju inte vara någon konst att få fram uppgifter så att det gick att jämföra vakanserna för 2016 med tidigare år, för att se vilket fog det fanns för invändningarna?

Jag hade hoppats på för mycket, men fick ett par intressanta uppgifter. Av svaret, undertecknat av både personaldirektören och ekonomidirektören, framgick att det i mars saknades i storleksordningen 50 allmänläkare och 30-35 sjuksköterskor i landstinget. Läkarvakanser täcks "i allt väsentligt" med stafetter, medan sjuksköterskor, efter politiska beslut, inte gör det.

Gällande hur detta påverkar ekonomin löd svaret: "Landstingets nettokostnader har minskat med knappt 400 miljoner kronor jämfört med 2015 och där drygt 300 miljoner är en direkt effekt av vidtagna åtgärder, medan övrig effekt till viss del beror på delvis lägre verksamhetsnivå på grund av bemanningsmässiga utmaningar."

Årsredovisningens fördjupade analys av struktur- och förändringsarbetet förstärker intrycket av en imponerande och nödvändig förändring, men också av att personalbrist faktiskt spelat stor roll för resultatet. 95 miljoner kronor, drygt halva överskottet för 2016, förklaras vagt som "kortsiktiga [ekonomiska] förbättringar" till följd av "rekryteringssvårigheter i vissa personalgrupper och ökade statsbidrag för bland annat asylsökande".

Ett positivt ekonomiskt resultat är givetvis ett självändamål och en förutsättning för att långsiktigt bedriva en verksamhet, oavsett vilken den må vara. Men för att vara "bra" måste resultatet gå hand i hand med att man svarar upp mot lagstiftningens och invånarnas krav, och inte skjuter problemen framför sig genom köer och utebliven vård.

Barke, S och Landstinget Dalarna har kommit en bit, men har fortsatt lång väg att vandra.

Fotnot: Ledarredaktionen kommer inom kort att återkomma till frågan om personalbrist inom hälso- och sjukvården. På Twitter kan du ta del av live-kommentarer från landstingsfullmäktige.

Läs fler av Gabriel Ehrlings ledare om Landstinget Dalarna:

"Glädjande vändning efter decennium av vanskötsel – nu ligger S "bara" back 715 Mkr"

"Maktfullkomligheten visar att S styrt för länge – och man håller inte sina löften"

"Nu måste 'vågmästaren' C stoppa välfärdspopulismen i Landstinget Dalarna"

"Så avslöjade "semmel-gate" politiskt fulspel och politiserade tjänstemän i landstinget"

"Äntligen ett landstingslöfte som S kommer att hålla – man kommer inte sänka skatten!"

"Vården riskerar permanent 'undantagstillstånd'"

"Helikopterfärd till valet – till vilket pris som helst"

"Landstingsstyret är visst mer uthålligt än Sovjet"

Mer läsning

Annons