Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ehrling: Det var inte "bättre förr" på landsbygden där jag växte upp

Annons

DT:s ledarskribent Gabriel Ehrling.

Efter närmare tio år i Stockholm och Uppsala, med avstickare för arbete på tidningar längs Norrlandskusten, var det ett medvetet beslut att flytta hem. Jag tycker att Dalarna är viktigt. Jag trivs här.

Ändå är jag skeptisk när någon slänger sig med parollen ”Hela Sverige ska leva”. Landsbygdsdebatten blir ofta så nostalgisk, och politiker tror gärna att ”livskraften” kan beslutas fram på statlig nivå. Det tror inte jag.

Ett beslut förändrar inte att Avesta, där jag växte upp och nu flyttat åter till, minskat i befolkning under hela min levnad. Ja, fram tills de senaste åren, då utvecklingen hållits uppe av stor invandring.

Bilden av att en bygd eller ort ska ”leva” har också flera filosofiska dimensioner där vi lätt lurar oss att tro att den tidiga efterkrigstiden var himmelriket.

Men var det "bättre" förr i Fors, bruksorten närmast där jag växte upp?

Visst kan jag sakna bensinpumpen, som stängt sedan länge. Men hos den outtröttlige Ica-handlaren Mikael Svanqvist kan man ju numer hantera post, köpa receptfria läkemedel och "tippa" på spel, om man är road av sådant. Det enda som saknas är väl egentligen ett ombud för Systembolaget…

Mitt budskap är krasst: Det är upp till oss själva. Staten måste säkerställa en infrastruktur inom vilken vi kan verka. Och här behöver man både rusta Dalabanan och se till att det grävs fiber ut i, om inte varenda, så åtminstone de flesta buskar.

Men sen då?

Inte ens arbetstillfällen räcker för att få människor att flytta till en ort. SSAB i Borlänge larmade nyligen om stora svårigheter att rekrytera personal. Och även om situationen inte är lika trängande på Stora Ensos kartongfabrik i Fors, så är kompetensförsörjningen en avgörande utmaning för framtiden. Antalet arbetslösa ingenjörer i Dalarna lär i dag kunna räknas på ena handens fingrar.

Allt mer tyder på att människor flyttar till andra människor. Fiber, järnväg och ett spännande arbete hjälper förstås till, men räcker inte utan utsikter om ett gott liv.

Det kanske låter dystert, men se det inte så. För de sociala aspekterna av livet är trots allt lättare att påverka än världsmarknadens efterfrågan på kartong, rostfritt stål och zink, vilket avgör om det blir nyanställningar hos de stora privata arbetsgivarna.

Föreningsliv, idrottsklubbar, kyrkor, kultur spelar stor roll om en bygd och ett samhälle ska vara en bra plats att leva på. Där kan vi alla göra skillnad!

Ångan som stiger från fabriken är avgörande för Fors. Men Forsfestivalen, där elever och föräldraförening på skolan i fredags bjöd till festligheter i Folkets hus, är också viktig.

Fors och byarna omkring har trevliga människor, rikt föreningsliv, god service och prisvärda boenden i vackra lägen. En sådan bygd behöver inte rädas framtiden.

Mer läsning

Annons