Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

EHRLING: Äntligen blir Avesta fullt ut en del av Dalarna

Avesta Tidning har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. Även om jag som barn mest läste serierna så dröjde det inte länge innan jag förstod att det var genom att läsa tidningen man fick koll på det som hände (och inte hände) i Avesta.

Annons

Hemma på gården i Åsgarn klippte mormor varsamt ut alla artiklar som rörde släkt och vänner, Åsgarns bygdegård (som alltid haft en särställning i familjen...) och annat föreningsliv där någon familjemedlem var det minsta engagerad.

På morfars lilla kontor ställdes sedan klippböckerna i rad och när utrymmet var slut lades prydliga kuvert i ordning för senare inbladning. Detta var en ritual lika viktig som familjealbumen. För det har ju alltid varit så: När det stått i tidningen så vet man att det hänt – på riktigt!

När vi i somras städade vinden efter att de båda gått ur tiden hittades också tidigare okända kartonger med rikstidningar som egentligen inte hade med familjen att göra, men som gått i tryck med historiens vingslag på förstasidan. Kennedymordet, kungens bröllop, Fälldins valvinst, EU-omröstningen.

Varje tidning en egen liten tidskapsel.

Det var i Avesta Tidning som mina allra första rader publicerades och ända sedan jag började arbeta på tidning för snart sju år sedan så har det varit något av en dröm att skriva regelbundet i hemmatidningen.

Jag har längtat efter det här! Och då inte bara av rent personliga skäl.

För jag har alltid stört mig lite på det här med Västmanland. Vi som kommer från Avesta vet ju – ja, mer än några andra! – att vi tillhör Dalarna. Varför ska då tidningen orienteras söderut? Den historiska förklaringen spåras till ett handslag mellan två herrar. Det som i dag är Dalarnas Tidningar (DT) skulle inte längre gå söder om Hedemora och Västeråsfamiljen som ägde AT skulle inte kliva norr om Folkarebygden. Därav Västmanland i AT.

Nu ägs i stället DT, AT och två dussin andra tidningar av en och samma stiftelse och jag hade förstås svårt att dölja min förtjusning när chefredaktören en dag klev in på ledarredaktion och berättade att AT kommer hem till DT.

Så nu är det slut med Sala. Aldrig mer Arboga.

Jag tror att mormor och morfar skulle ha sparat den här tidningen i sin helhet.

Mer läsning

Annons