Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dyrbar allmännytta

Annons

Det blir svårare nu. Sveriges Radios ekoredaktion har nämligen haft oförsyntheten att avslöja, hurusom allmännyttans byggen generellt är 20 procent dyrare än de privatas. Nog så fatalt för den gängse advokatyren i ämnet.

Som goda liberaler misstänker vi att syndromet i hög grad sammanhänger med politiskt reglerade ekonomiers gängse problem. 20 procents generell, allmännyttig fördyring i riket kan knappast förklaras av lokala talangers tafflighet och inkompetens. Orsaken är snarare strukturell än personell.

Allvarligt misstänker vi frånvaron av hälsosam konkurrens som boven dramat. Privata byggherrar hetsas på ett helt annat sätt än förtroendevalda representanter till effektiv kostnadsjakt. De förra har inga skattepengar som inofficiell reserv bakom ryggen och kommer synnerligen personligt att uppleva onödiga extrakostnader som en serie hårda hugg i plånbokstrakten, i den mån de själva äger sina företag. Mycket välgörande.

Allmännyttans fasta förankring i folksjälen kan härledas till efterkrigstidens exeptionellt starka, ekonomiska tillväxt. Ekonomin gick som på räls mot allt större årliga överskott och inflyttningen till städerna var enorm. Allmännyttan blev omedelbart en av det socialdemokratiska folkhemsbyggets politiska hörnstenar.

Efter 60-talets miljonprogram kom en period av oväntat stark efterfrågan på småhus. Förvånansvärt många av folkhemmets invånare visade sig prioritera privatägd villa framför allmännyttig hyreskasern. Ortodoxa socialdemokrater och vänsterpartister talade förtrytsamt om "borgerliga tendenser". Ett successivt, alltjämnt pågående bostadspolitiskt paradigmskifte hade börjat. Sedan dess har den planekonomiska - om man så vill "socialistiska" - bostadspolitiken stadigt befunnit sig på reträtt till förmån för mer marknadsekonomiska betraktelsesätt.

Allmännyttans politiskt mest slagkraftiga argument är att arrangemanget ska garantera "rimliga hyror". Vilket kan låta nog så bestickande.

Mot bakgrund av Dagens ekos avslöjande inses emellertid, att systemet innebär kraftig skattesubventionering av ordinära och därtill onödigt dyra bostäder. Stockholms och andra större städers besvärliga bostadsbrist och snabbt expanderande svarta bostadsmarknad avhjälps inte med ytterligare regleringar till onödigt höga kostnader.

Detta är en osund tingens ordning med oklara gränser mellan socialpolitiska och bostadspolitiska ambitioner.

All erfarenhet visar att hårt reglerade ekonomier tenderar att vålla fler problem än de löser, sedan den situation, för vilken de en gång skapades, har upphört att gälla.

Mer liberala grepp måste till!

Mer läsning

Annons