Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dugligheten segrade

Annons

Margot Wallström (s) förblir således svensk EU-kommissionär. Det är utmärkt, uppskattad som hon varit över partigränserna såväl i Bryssel som här hemma.

Från svenskt borgerligt håll gruffas över beskedet. Den debatten har emellertid föga med Margot Wallströms person att göra.

Trätan gäller den partipolitiska turordningen. Man menar att det nu verkligen var de borgerliga partiernas tur att få leverera en EU-kommissionär och att Göran Persson av pur maktfullkomlighet trumfat igenom Wallströms utnämning. Vilket också torde vara en korrekt lägesbedömning. Två spörsmål kolliderar.

Vad är viktigast - EU-kommissionärens personliga lämplighet för ämbetet eller vederbörandes politiska hemvist?

Enligt vår uppfattning det förra. Åtminstone så länge det handlar om klart kompetenta personer med hemvist i demokratiskt rumsrena partier. Vilket det i Wallströms fall tveklöst gör i båda aspekterna.

Den prestigeladdade trätan om vilket parti eller åtminstone vilket block som står i turordning för att leverera en EU-kommissionär är naturligtvis inte oväsentlig. Varken detta eller något annat betydelsefullt ämbete får betraktas som en på förhand bestämd socialdemokratisk angelägenhet och maktsfär. Då aktualiseras samma erbarmliga advokatyr, som då Dala demokraten en gång i tiden på ledarplats kategoriskt förkunnade att landshövdingen för Dalarna ovillkorligen måste vara sosse.

Han eller hon kan förvisso vara det, men behöver det icke!

Sak samma med EU-kommissionärer. Däremot måste vederbörande ovillkorligen vara duglig. Margot Wallström är både och. Utnämningen gagnar Sverige.

Mer läsning

Annons