Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drevdagen modell för Dalarna?

Annons

Nu tar Drevdagen ytterligare ett steg genom att kräva att få kontroll på skog och mark i byns närområde. Byborna vill i samförstånd med statens skogsbolag, som äger och förvaltar skogen runt Drevdagen, få möjlighet att ta hand om den framtida förvaltningen av skogen, så att byn kan utvecklas på ett sätt som ligger i linje med befolkningens planer.

Tanken är kittlande och positiv. Men den kräver förutsättningen att staten är den skogsägare som byborna ska förhandla med. Därmed utgör Drevdagen mer ett "Norrlandsproblem" än ett inslag i utvecklingsdebatten om Dalarnas glesbygd. Och med all respekt för utvecklingen i Drevdagen med cirka 130 bybor, så finns det tusentals byar i det övriga Dalarna som har den dubbla befolkningsmängden, men i grunden samma problem som Drevdagen.

Därmed inställer sig frågan: Kan jordägande bönder i Siljansbygden och annorstädes i Dalarna tänka sig en debatt om att deras skog och jord kan bli en del i byns utveckling?

Jag erinrar mig den tidigare landshövdingen Gunnar Björks rättmätiga krav och önskemål om att få bort lövslyet runt Siljan. Han tog kontakt med det som då hette Skogsvårdsstyrelsen i hopp om att få stöd för sin tanke att med hjälp av beredskapsarbetande kunna sätta in arbetslösa skogsarbetare i röjningen av Siljans strand.

Men icke! Skogsägare och markägare reste tusentals hinder för en av dessa Gunnar Björks bästa idéer som landshövding. Slyet blev kvar och både du och jag kan konstatera att det blivit ett bestående problem.

Nu pågår på flera håll i Dalarna ett omarronderingsprojekt som i princip går ut på att markägare som dels har förutsättningar, dels ett i grunden tillräckligt markinnehav att bygga ett framtida innehav på, ges förutsättningar att överleva på skog och jord.

Frågan är inte okontrovsersiell.

Små och stora skogs- och jordägare har i alla tider haft synpunkter på fördelningen i ägandet mellan skogsbolag och bönder söder om Siljan.

Därför tror vi att det är helt orealistiskt att tro att "Drevdagsmodellen" kan bilda någon norm för övriga Dalarna. Men dagens "Gustav Vasa-ättlingar" ser behovet av utveckling. Däri ligger Dalarnas framtid!

Samtidigt som Drevdagens befolkning har en fördel i att de kan och ska diskutera med ett statligt skogsbolag med all den kompetens och det ansvarstänkande för framtiden som ett sådant bolags medarbetare besitter, har många andra byar att möta skogsägare och bönder med en oerhört nära knytning till äganderollen.

Modellen i Drevdagen och den modell som formuleras efter någon tids eftertanke för det övriga Dalarna, leder till slutsatsen att "självstyrelse" inte är så enkelt som det kan tyckas när det gäller innehav av skog och mark.

Särskilt som vi i detta stycke har underlåtit att fundera över problem som "långsiktigt ägande" och det faktum att det för en skogsägare, privat eller i bolag, ställs krav på kunskap om både skogsplantering och avverkning.

Med all respekt för initiativet i Drevdagen så blir den viktiga slutsatsen att skogsskötsel och förvaltning av skog och mark måste ha en genuin förankring hos både dem som utgör en del av samhällets kreatörer och hos dem som på stabil grund kan bedöma vad utvecklingen ger för möjligheter.

Mer läsning

Annons