Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dolly Parton är nog vid god vigör

/

Annons

Innan jag skrev artikeln funderade jag en stund på om Git Gay fortfarande var i livet. Att Alice Timander levde visste jag säkert eftersom den dokumentärliknande filmen om henne nyligen visats på tv med anledning av att hon fyllt 90. Jag skrev också att vissa människor har stor makt även efter döden. Evita Perón var en sådan person.

Sedan dess har tre märkliga saker inträffat.

* I måndags morse avled Git Gay i sin lägenhet i Malmö 85 år gammal.

* I tisdags morse dog Alice Timander, 91 år, i sitt hem i Stockholm.

* I onsdags eftermiddag var jag hemma hos goda vänner i Nora som kunde berätta följande:

De bodde i Buenos Aires under början av 70-talet. Argentina upplevde en av sina otaliga politiskt instabila perioder. En morgon när familjen tittade ut upptäcktes ett märkligt paket, inslaget i tidningspapper, liggande på trädgårdsgången som ledde till husets entré. Det måste ha placerats där under natten. Husets hemhjälp visste besked. Almanackan talade om att dagens datum var den 26 juli. Hemhjälpen visst vad paketet innehöll; en bomb.

Den 26 juli 1952 dog Evita Perón endast 33 år gammal. Argentinarna hade redan under hennes levnad helgonförklarat henne och varje år den 26 juli, placerade anhängarna av hennes och makens Juan politik, ut bomber i hela Buenos Aires. Mina vänner fick inte gå ut och polisen meddelade att man skulle komma så fort som möjligt. Det dröjde till långt in på eftermiddagen innan de anlände med sitt "kassaskåp" där bomben placerades.

Så långt mina märkliga sammanträffanden. Så vitt jag vet lever både Paris Hilton och den sista blondinen jag nämnde, Dolly Parton.

Då och då upplever vi väl alla att saker man inte tänkt på eller sådant man över huvud taget aldrig hört talas om, plötsligt gör sig påmint igen inom en mycket kort period. När jag var i Nora besökte jag antikmarknaden. Där träffade jag för första gången på en typ av glas som är randiga och finns i olika storlekar. De benämndes Orup fast jag vet inte efter vem; nyhetsjournalisten Lars eller sångaren Orup eller om det rent av finns en glaskonstnär vid det namnet. De betingade i alla fall ett mycket högt pris. Jag gissar därför att Orupglasen inom en snar framtid åter kommer i min väg på ett eller annat sätt.

En antikmarknad är igenkännandets glädje men också igenkännandets frustration. Finns det någon mer i läsekretsen som gjort sig av med en telefon som kom på 60-talet och benämndes kobra? Jag tänkte väl det, och det var mycket dumt gjort. En sådan betingar i dag ett värde av nästan 1 000 kronor.

Och så ska det erkännas att den gamla musköt som varit i familjens ägo och som stått undangömd för världens ögon i väntan på vapenamnestin, också hade varit en god affär; cirka 3 000 riksdaler för muskedundret. Dock finns det numera i säkert förvar hos polisen och jag har ett gott samvete.

Mer läsning

Annons