Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödshjälp diskuteras på nytt

Annons

Debatten om dödshjälp nytänds med jämna mellanrum. Senast var på 70-talet, då filosofiprofessorn Ingemar Hedenius kraftfullt försvarade en person, som hjälpt en svårt ms-sjuk journalist på tidningen Arbetaren att lämna livet. Birgit Hedeby gjorde sig i det sammanhanget känd som stridbar dödshjälpsapostel. I Holland tillåts numera dödshjälp under noga kontrollerade former. Vilket i och för sig är ytterst mänskligt.

Problemet är emellertid svårt, vida besvärligare än vad en del debattörer i radions olika debattprogram tycks inse, när de menar att någon lämplig form av dödspiller borde tillhandahållas på apoteket mot recept. De mest extrema anser rentav recepttvånget onödigt, då de betraktar rätten till självmord som en självklar rättighet.

Precis som Expressen i går skrev på ledarplats kan en etiskt urspårad dödshjälp medverka till en ohygglig "nationalekonomisk syn på människolivet". Den, som inte längre kan arbeta och vara lönsam, förväntas gå hädan och inte längre ligga samhället till last, varvid lite övertalning kan behövas för den fortfarande tveksamme. "För ökad folklycka - eliminera de misslyckade" kunde bli en klämkäck paroll, fullt värdig ett visst tredje rike. Avsevärda opinioner anser redan i dag att svårt handikappade borde hjälpas över gränsen.

Dessa frågor måste debatteras.

Mer läsning

Annons