Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödlig brist

Annons

Ett angeläget och gripande reportage i Svenska Dagbladet skildrar en 32-årig lungsjuk kvinna, som väntade förgäves. Några donerade lungor dök aldrig upp. Den unga kvinnan dog.

Tidningen har vid upprepade tillfällen skrivit om missförhållandet på ledarplats. Trots att de medicinska förutsättningarna för organdonationer hela tiden förbättras minskar antalet genomförda donationer därför att villiga donatorer blir allt färre. Mellan tio och femton procent av patienterna som köar för att få nya organ avlider i kön. Strikt medicinskt sett lider och dör folk i onödan, då användbara organ nästan hela tiden finns fysiskt tillgängliga hos avlidna personer.

Detta är naturligtvis både djupt tragiskt och otillfredsställande. Problemet är framför allt av juridisk, psykologisk samt administrativ natur. Inte religiös etnisk.

Paradoxalt nog är svenskarna samtidigt bland de mest donationsvilliga i världen då det gäller att i levande tillstånd donera njurar. Någon djupt rotad folklig religiöst/etniskt funtad motvilja mot organdonation ligger således inte bakom den dåliga tillgången på transplantationsorgan från avlidna i Sverige. Inom vissa religioner finns annars föreställningen att den döda kroppen måste begravas i fysiskt komplett skick för att säkert kunna återuppstå intakt för det eventuella livet efter detta.

En projektgrupp hos landstingsförbundet förbereder en kampanj som förhoppningsvis ska göra svenskarna mer benägna att donera organ efter döden. Praktiskt handlar det om att organens ursprungliga ägare dels informerar sina anhöriga om att hans eller hennes organ får användas, efter döden, dels underrättar Socialstyrelsen i samma ärende. Här kan säkert mycket göras.

Vad vi nu föreslår är kontroversiellt:

Är det inte dags att införa en omvänd tingens ordning, så att läkevetenskapen

a priori har full rätt att ta användbara transplantationsorgan från alla avlidna, myndiga personer såvida inte vederbörande under sin livstid skriftligt reserverat sig mot att så sker?

Detta skulle rädda många liv och bespara många patienter lång - kanske förgäves - väntan och stort lidande i den nuvarande transplantationskön.

Mer läsning

Annons