Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Död Arafat farligast

Annons

Yasser Arafat var både svag och korrupt. I rollen som palestinsk landsfader utgjorde han likväl en stabiliserande faktor i ett kroniskt konfliktsdrabbat område. För såväl Israel som USA, där Arafats aktier aldrig stått högt i kurs, var han den ende politiskt gångbara palestinska förhandlingsparten. Eljest skulle Washington för länge sedan ha brutit med Arafat för att i stället fredsförhandla med andra, i väst mer passabla palestinska politiker.

Israel och USA, arabvärlden och palestinierna ansåg sig behöva Arafat. Att göra sig själv oumbärlig för spelets alla intressenter ingick i hans politiska strategi. Således undvek Arafat konsekvent att ens på ålderns höst utpeka en bestämd efterträdare. Kompetenta kronprinsar har en enerverande tendens att förvandlas till rivaler, den dag en åldrig regent börjar slira på lamellerna. Bättre då med flera parallellt tänkbara mediokra efterträdare, som vid behov behändigt spelas ut mot varandra, så att den gamle härskaren förblir i orubbad position. Detta är urgammal visdom, långt äldre än Machiavelli.

Arafats politiska, sannolikt även fysiska, frånfälle väcker förhoppningar och farhågor. Fundamentalistiska och arabnationalistiska regimer och rörelser hoppas på intensifierad väpnad kamp för Israels utplåning och ett slut på experimenten med en palestinsk och en judisk stat i fredlig samexistens.

Samma negativism vad tvåstatslösningen beträffar återfinns hos delar av Israels höger. Båda lägren driver tesen att icke en tumsbredd helig arabisk respektive judisk mark får överlåtas åt ärkefienden.

Yasser Arafats död - eller rykten och förmodanden om hans död - utlöser lätt nya våldsvågor. Hamas och andra militanta grupper frestas gripa tillfället att initiera nya blodiga intifador, som ytterligare underminerar de fredsbenägna palestiniernas, inklusive den palestinska regeringens, ställning.

Som död kan Arafat således bli vida mer problematisk för fredsbenägna israeler än vad han någonsin var i jordelivet.

Hamas och Islamitiska Jihad kan använda spörsmålet om Yasser Arafats gravplats till en stridsfråga mot Israel. Regeringen Sharon har redan deklarerat att den palestinske presidentens önskan att bli begravd i Jerusalem icke under några omständigheter kommer att respekteras. Med gårdagens deklaration att Arafat ska begravas invid sitt sönderbombade högkvarter i Rammallah, således inte i Jerusalem, låste sig den palestinska myndigheten i gravfrågan på ett farligt sätt.

Genom att propagandistiskt högljutt hävda kravet på en grav i Jerusalem kan Hamas antingen väcka folkvreden och skrämma den palestinska myndigheten till förödmjukande reträtt. Eller också få den att framstå som förrädisk mot den döde landsfadern. En försvagad palestinsk myndighet ligger i Hamas uppenbara intresse. Arafats frånfälle kan utlösa ett palestinskt inbördeskrig - varvid Israel knappast kommer att stå militärt overksamt om ena parten är Hamas.

I frågan om Arafats gravplats har fredens fiender på ömse sidor ett gemensamt stridsäpple av högsta klass.

Hos Mellanösterns extremister väcks hoppet.

Det är begripligt om den palestinska myndigheten tvekade att offentliggöra Arafats död i går.

Mer läsning

Annons