Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det värdefulla vattnet

/
  • Vattenstad. Globalt råder ingen brist på vatten, men resursen är ändå inte given för alla människor. Initiativet med Världsvattenveckan i Stockholm är därför ett angeläget möte.

Annons

Det är ingen slump. Tillgång till vatten är en förutsättning för allt mänskligt liv och välstånd. Inte endast för det dagliga vätskeintaget och den personliga hygienen utan även för industri och jordbruk krävs mängder av vatten. God tillgång på den livgivande resursen går hand i hand med samhällelig utveckling - liksom brist på vatten med fattigdom.

Globalt sett råder dock inte någon allmän brist på vatten. Det finns så det räcker till alla. Problemet handlar istället ofta om tillgänglighet. Alla bor inte nära vatten. Bara vanligt vatten är inte heller gott nog. Utmaningen är att göra rent färskvatten tillgängligt överallt för alla. I fattiga länder med generellt bristande infrastruktur följer ofta vattenbrist. Och som ett brev på posten undernäring, sjukdomar och fortsatt fastlåsning i fattigdom.

Problemet är ibland faktiskt för god tillgång. Vattnet ses som en gratis resurs och hanteringen blir därmed slapphänt och underutvecklad. De avgifter som tas ut är ofta otillräckliga för att kunna förbättra och bygga ut vattennätet. Det medför massor av billigt vatten till resursstarka individer som lyckats ansluta sig. Medan den fattiga delen av befolkningen tvingas ägna mycket tid och resurser åt att finna vatten för sitt dagliga behov, ofta till priser 5-10 gånger högre än det allmänna systemets.

Problemet med offentlig vattenförsörjning i tredje världen ledde under en allmän privatiseringsvåg på 1990-talet till att privata intressenter engagerades i olika vattenprojekt, ofta som ett krav från lån- och biståndsgivare i väst. Det skulle borga för mer effektivitet och bättre tillgänglighet.

Men privatiseringsvågen stannade upp. I några länder blev den en framgång. I andra sögs företagen in i härvor av korruption och politiskt vanstyre. På flera håll visade det sig svårt att skapa lönsamhet utan fortsatt stora statliga subventioner. Framförallt möttes reformerna av ett massivt politiskt motstånd mot vad som sågs som privatisering av en allmän mänsklig resurs, given från ovan.

Tanken är lätt att sympatisera med. Hävdandet av vatten som en allmän mänsklig rättighet leder dock inte ensamt särskilt långt när över en miljard människor lider brist på det i sin rena form. Det mesta av världens vattenhantering sker redan i det offentligas regi och problemen kvarstår.

Att bara ösa biståndspengar på dyra vattenprojekt och försöka öka utbudet hjälper inte. Lika lite som ogenomtänkta försök till marknadslösningar, pådyvlade utifrån.

Stöd för att skapa starka och genomskinliga offentliga institutioner som kan anpassa sin verksamhet till lokala förhållanden verkar vara en god utgångspunkt. Helt avgörande är dock att rent vatten börjar behandlas som en värdefull och begränsad resurs. Som inte bara faller från himlen.

Mer läsning

Annons