Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det svartnade i Chengdu...

Annons

Plötsligt blir tv-rutan svart. Som ett fån försöker jag lista ut vad som händer, har strömmen gått? Sträcker mig efter fjärrkontrollen och slår på amerikanska CNN, men där pratar nyhetsuppläsaren på med hög stämma. Byter tillbaka till brittiska BBC. Går på toaletten. Biter lite på en nagel. Och så plötsligt flimrar rutan till och jag hinner precis uppfatta en karta över Kina med en röd prick i nordöstra hörnet innan nyhetssändningen fortsätter med nästa inslag.

Händelsen inträffade i december under en tjänsteresa till Chengdu, Dalarnas vänort i sydvästra Kina. En mångmiljonstad som likt många andra kinesiska städer hungrigt anammar begrepp som marknadsekonomi, tillväxt och progressivitet. Det stora landet i öst och dess folk fascinerar mig och gör att jag vill utmana mina västvärderingar och öppna sinnet för andra synsätt. Tills någon tafsar på mina rättigheter som fritänkande individ.

Det var inget tekniskt fel som gjorde att hotellrummets tv-ruta svartnade den där natten. Det var ren och rå censur. Den röda pricken på kartan visade var en av flera gruvolyckor hade ägt rum och antagligen var tonen i inslaget regimkritiskt. Eller inte. Det räcker med bilder på döda gruvarbetare för att den kinesiska staten ska gripa in och dra ner rullgardinen.

Jag flög upp ur soffan och lyckades spilla ut en full tekopp på heltäckningsmattan. Ville ringa hem, skrika, protestera på gatorna! Vid frukosten följande morgon träffade jag den luttrade hotellchefen som flinade när jag upprört återgav nattens händelse. Han bad mig att titta under skrivbordet när jag kom tillbaka till rummet, där det satt en nyinstallerad pryl som håller koll på vilka hemsidor gästerna besöker. Jag började längta hem.

Yttrande- och tryckfriheten i Sverige rockar fett. Men där slutar lovprisningen, för det är farligt att vara självgod. I Sverige väljer vi vilka tidningar vi läser, vilka tv-program vi ser och vilka böcker vi slukar. Det är inte det saken gäller. Frågan är vilka röster som hörs och vilka texter vi har att välja mellan. Likriktning i medier är kanske en form av censur. Var den jämförelsen mellan Sverige och Kina för extrem? Antagligen, men den gick i alla fall i tryck.

Mer läsning

Annons