Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det handlar om jobben

Annons

Över en kaffe i Vanbo herrgård vid Barkens strand kommenterar vi onsdagsmorgonens radionyheter som berättar att länsarbetsnämnden i Stockholm befarar en ökad arbetslöshet i Stockholmsregionen i höst. Orsaken: IT-branschen fortsätter att gå kräftgång och det är en utveckling som drabbar Storstockholm hårdare än landsbygd, som den i Dalarna.

Väkiparta som flyttat från Stockholm till Smedjebacken för att leda det tuffa arbetet att få lönsamhet vid Fundia, säger sig aldrig riktigt ha förstått IT-branschens storhet. Han är glad över att pappan medverkade till att sonen tidigt valde att satsa på basindustri. Han har aldrig ångrat sin yrkesinriktning.

Stålindustrin är visserligen ingen dans på rosor. Verksamheten i Smedjebacken har genomgått många stålbad som lett till smärtsamma personalminskningar. Men Kimmo Väkiparta är övertygad om att stålindustrin har en framtid, även om han är bekymrad över hur branschen ska klara de personalbehov som uppstår när många 40-talister går i pension.

Hur lockar du unga människor till valsverket i konkurrens med IT och media?

Kimmo Väkipartas fråga blir hängande i luften. Obesvarad!

Jag kommer osökt att tänka på länsstyrelsens och länsarbetsnämndens undersökning om dalfolkets syn på sitt eget län. Materialet presenterades i tisdagens tidning. I undersökningsresultatet finns en intressant passus som berättar att arbetstagare i åldern 25-44 år är mer kritiska till sin arbetssituation i Dalarna än andra grupper.

Dessa människor skulle stanna i Dalarna om arbetsmarknaden såg annorlunda ut. Därför tycker jag också att länsarbetsdirektör Ewa Löfgren drar rätt slutsats av undersökningen när hon konstaterar att länets arbetsmarknad behöver ett ökat utbud av intressanta och välbetalda jobb.

Det är positivt att undersökningsresultatet visar att de flesta av oss som bor och verkar i Dalarna trivs med tillvaron. Men eftersom länet har en negativ befolkningsutveckling, måste vi ta till oss av vad människorna i "framtidsgruppen" 25-44 år ger för signaler.

För bilden av Dalarna framträder i en något mörkare dager i Statistiska centralbyråns, SCB, statistik över disponibla inkomster i landet. Siffrorna visar på betydande skillnader när vi jämför exempelvis barnfamiljer i Vansbro och Rättvik med boende i storstadsområdet.

Jag är övertygad om att vi aldrig kan luta oss mot begrepp som livskvalitet, kultur och ett rikt friluftsliv när det gäller skapande av tillväxt och utveckling av Dalarna. Se gärna kultur och natur som väsentliga inslag. Men ytterst handlar det om våra jobb som måste vara intressanta, välbetalda och ha utrymme för den enskildes utveckling.

Länsmyndigheternas undersökning befäster min tidigare övertygelse.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons