Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns anledningar att omvärdera tiggeriet

/
  • Givet begränsade möjligheter kan tiggeri vara det värdigaste av val.

Annons

Jag har haft svårt att bestämma mig hur jag ska förhålla mig till tiggeri. Som ung i Dalarna var det inte något jag behövde tänka på – tiggeri som fenomen fanns helt enkelt inte i gatubilden. Först när jag flyttade till Stockholm mötte jag det i vardagen.

Jag resonerade då på ett sätt som jag tror att många gör – ingen ska behöva tigga här. Konsekvensen av det resonemanget var att tiggarna borde få hjälp på andra sätt. Jag såg individer i utanförskap som ett samhällets ansvar, ett arbete för välfärdens institutioner. Eftersom att jag betalade skatt så bidrog jag indirekt.

Nog såg jag att mannen som sålde Situation Stockholm jobbade längre timmar än jag själv. Honom köpte jag tidningen av. Det kändes värdigt. Han tiggde ju inte heller, resonerade jag, utan förtjänade sitt levebröd. Det var lättare att stödja. Tankesättet och agerandet var ett sätt att friköpa mig från ansvar och dåligt samvete. Säkerligen var det redan då naivt.

I dag ser situationen helt annorlunda ut. Tiggeriet blir vanligare och även i Dalarna finns det numera i gatubilden. Det är inte missbrukande män som tigger utan framför allt romer från andra delar av Europa. De inkluderas inte i den svenska välfärden. Det känns det inte bra och därför har jag tänkt om. I dag lägger jag en peng i koppen. Inte till alla, inte alltid. Men har jag en tia eller tjuga så slinker den ner.

Tiggeri är ett utslag av utanförskap och extrem fattigdom. Endast 11 procent av de romska kvinnorna i Rumänien har fast anställning och alternativen som erbjuds är kriminalitet eller prostitution. Fattigdomen bland romerna i Rumänien är av arten att man saknar el, rinnande vatten, avlopp, skolgång och mat. Då framstår tiggeri plötsligt som ett värdigare alternativ.

Tiggarna är mycket utsatta. Upprepade gånger har till exempel butikspersonal i Göteborg försökt avlägsna tiggare i syfte att kunderna ska ”slippa obehag”, bland annat genom att handgripligen hälla vatten på en kvinna som tiggde utanför en butik. Handlare berättar hur de upplever det ökande tiggeriet som olustigt, otrivsamt och störande. Folk tar anstöt av detta fenomen i våra offentliga rum, vi som så ”länge varit förskonade ifrån detta i Sverige”.

Ingen vet hur många som tigger i Sverige, men man gissar på att siffran ligger någonstans mellan 1 000 och 2 000 personer. Det är alltså relativt få individer, men väldigt synliga.

De som kommer till Sverige för att tigga i gathörnen i minusgrader gör det av en anledning. Ska man lösa situationen på sikt handlar det om att åtgärda det i hemländerna. Men det hjälper inte de individer som befinner sig i en akut situation i dag.

En ny undersökning slår fast att 56 procent vill förbjuda tiggeri. Det är som att vi ska förbjuda fattigdom och tro att det löser några problem.

Gör därför skillnad på sak och person. Verka för att grundproblematiken ska hanteras bättre än vad den gör idag. Gör detta utan att avhumanisera individen framför dig.

Det är naturligt att tiggeri väcker känslor. Men kom ihåg att det är fattigdomen som trycks upp i ditt ansikte som är obehaglig. Inte människan framför dig som sitter med koppen i hand.

Mer läsning

Annons