Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är välkommet att nu även C vill höja försvarsanslagen rejält

/
  • Det var i september som ÖB Micael Bydén  beordrade de 150 skyttesoldater som just nu övar på Gotland att stanna kvar där tills vidare.

Annons

Under de senaste 18 månaderna har C:s förflyttningar skett inom statens mer hårda kärna. På kongressen i Falun förra hösten röstade partiet med bred majoritet igenom att C sade ja till Nato.

Under 2016 kom profileringen av polis och trygghetsfrågor och nu försvarspolitiken. Just försvaret har C haft i profilträda lika länge som den strategiska timeouten varat. Men genom utspelet om att som lägst ligga på ett genomsnitt av de nordiska länderna har partiet kört om både Moderaterna och Kristdemokraterna på insidan.

Liberalerna, som står utanför försvarsuppgörelsen, reagerade för att markera sin roll som Alliansens tydligaste försvarsvän.

Även om Annie Lööf under talet använde nivån "nordiskt snitt" (1,3 procent) för vad som borde vara försvarsberedningens absoluta golv, ska man minnas att det är 2015 års siffra. Sedan dess har Norge och Danmark aviserat höjningar, Finland kommer att behöva göra omfattande ökningar eftersom man ska köpa både flyg och fartyg.

Det gör att C fram emot perioden efter 2020 landar på minst 1,6-1,7 procent av BNP. Samtidigt finns det utmaningar att göra av med pengar på rätt budgetår.

Om man har en uttorkad och utsvulten patient så kan man inte duka fram ett julbord. Återtagande av försvarsförmåga måste vara strukturerad, men kan inte helt följa fyrkantiga formler enligt normala budgetprocesser de kommande åren.

Förstärkningar av totalförsvaret är ofrånkomliga. De behövs för det faktiska läget, men också för att bryggan över till nästa försvarsperiod inte ska bli för stor. Dessutom måste myndigheterna själva få möjlighet att flytta över pengar till nästa budgetår.

Signalerna i omvärlden redan under torsdagen och fredagen borde skynda på staten. FOI kom med en rapport som pekar på att Ryssland nu har förmåga att utan förvarning använda militärmakt.

Den ryska upprustningen fortsätter och politiskt prioriteras försvaret framför andra utgiftsområden.

De uppgifter som senaste veckan spridits i svensk press om att ett trendbrott skett och utgifterna nu går ned har jag inte kunnat få bekräftat av experter och diplomater med djupa kunskaper om Ryssland. Samma mönster fanns 2014, falska uppgifter spreds om nedskärningar som inte stämde.

I Storbritannien tyckte inte den militära underrättelsetjänsten MI6 att höstens varningar från säkerhetstjänsten MI5 räckte.

I det första offentliga talet någonsin från underrättelsetjänstens högkvarter varnade chefen Andrew Young i skarpa ordalag. Han nämnde inte Ryssland vid namns nämnande. Det behövde han inte.

Ryssland agerar med olika medel, som varierar från cyberattacker, propaganda eller undergrävande av den demokratiska processen. Vårt jobb är att ge regeringen informationen i förväg, att belysa dessa aktiviteter och hjälpa vårt land och våra allierade, särskilt runt omkring i Europa, att bygga resiliens som de behöver för att skydda sig själva.

Och priset att inte agera kan bli det högsta.

Riskerna som står på spel är djupgående och de utgör ett grundläggande hot mot vår suveränitet. Detta bör vara en angelägenhet för alla som delar demokratiska värderingar.

EU och Nato samarbetar nu också snabbare för att öka samhällets motståndskraft och säkra kritiska funktioner. Sverige har en lång resa innan totalförsvaret är i det skick som det borde vara.

Mer läsning

Annons