Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det är dags att reformera

Annons

Tre fjärdedelar av medlemsländerna är utvecklingsländer och för dessa har WTO undantag. De får villkor som är anpassade för deras situation. WTO har tillsatt en speciell kommitté vars uppgift består i att se till så utvecklingsländerna får det så bra som möjligt.

Alla beslut fattas i regel med konsensusprincipen och varje land har en röst vid omröstning. För alla medlemmar gäller principen att varje handelsförmån man ger till någon stat automatiskt även ska tillfalla alla de andra medlemsländerna.

Under måndagen och tisdagen hölls ett förberedande toppmöte i Montreal för att få fart på förhandlingarna om utökad frihandel, målet är att de ska vara färdiga i januari 2005. Om det inte görs stora framsteg innan det stora toppmötet i Cancùn, Mexiko den 10-14 september kommer inte tidsplanen att hålla.

Även denna gång var globaliseringsmotståndarna på plats på stadens gator där de demonstrerade och krossade skyltfönster. Men man kan fråga sig till vilken nytta de gör det. Om man frågar någon av demonstranterna får man nog ett svar som handlar om kapitalismens fasor och utsugning av tredje världen. Det vore enkelt om det var så, om allt var uppdelat i svart eller vitt. Nu är det betydligt mer komplicerat än så. Det är faktiskt så att de fattiga länderna har mest att tjäna på WTO.

WTO angrips från i huvudsak två håll i dag. På det ena sidan finns det dem som tycker att det är för mycket frihandel och att det är ett system som bara de starka vinner på. Det är den sidan som till viss del representeras av stenkastarna i Montreal. På den andra sidan står frihandelsförespråkarna som tycker att det är för lite frihandel i världen i dag. Det är en mycket rimlig kritik att framföra.

Bland annat EU med sina tullar mot tredje världen och den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, tvingar ut u-ländernas produkter utanför marknaden och håller kvar människorna i fattigdomen. Många u-länder har inte särskilt mycket mer än sitt jordbruk och klarar sig därförinte om de inte kan få avsättning för sina produkter. Här måste Sverige vara med och påverka EU som i sin tur kan försöka förändra WTO.

Frihandel var den mekanism som tog Sverige ut ur fattigdomen från 1870 och framåt. Det borde vara en självklarhet att ge dagens fattiga länder samma chans som vi fick. I dag är vi med i en organisation som verkar åt motsatt håll, EU. Både WTO och EU kan utföra mycket bra i världen om deras krafter används på rätt sätt. Att få bort tullmurarna mot tredje världen är ett utmärkt exempel på hur reformer inom organisationer kan rädda människor ur fattigdom.

Mer läsning

Annons