Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den eviga konflikten

Annons

den 13 juli 2006

Oavsett ledarskap, både för israels folk och palestinierna, är våldsaktioner av olika slag det förhärskande verktyget att lösa den ändlösa raden konflikter i regionen. Visserligen fanns för några månader sedan vissa förhoppningar om att någon form av politiska samtal skulle komma i gång. Men också den här gången avbröts förberedelserna inför en tilltänkt fredsdiskussion av en serie nya våldsdåd.

Israels angrepp på libanesiskt territorium är givetvis en allvarlig stegring av konflikten. Under det israeliska angreppet dödades nio familjemedlemmar, varav sju barn, i en attack vars syfte var att försöka eliminera Hamas väpnade gren. Varje offer på den ena eller andra sidan tas som motiv för nya dåd. Intill oändlighet, tycks det.

Reaktionerna från omvärlden domineras av indignation och frustration. Några synliga initiativ från USA och EU-länderna är inte skönjbara. Det behöver inte vara liktydigt med att det upptrappade kriget ses med likgiltighet, att Israel och Hamas får hållas, men rimligen borde åtminstone FN ta till orda och inför omvärlden vädja om stöd för en aktion som kan förmå de stridande till ett avbrott i krigshandlingarna.

Den nya israeliska regeringen med Ehud Olmert som premiärminister har intagit en stenhård attityd i konflikten med palestinierna. Därmed fullföljer han en linje som Israel valde när förhandlingarna i Camp David år 2000 inte ledde till något påtagligt resultat.

Ehud Olmert är ledare för det nya partiet kadima. I koalition med arbetarpartiet leder han en regering där det initialt fanns vissa fredssträvanden, även om det parallellt med dessa fredssträvanden hela tiden getts uttryck för en gedigen misstro mot det terroriststämplade Hamas. Men eftersom Hamas fick väljarnas stöd att ta över det politiska ledarskapet för palestinierna, förmodades Israels regering att agera i fredlig riktning.

Sedan någon vecka råder nu i princip krigstillstånd mellan parterna. Hopplösheten sprider sig både inåt och i omvärlden. Allt tal om fred förefaller lika tröstlöst och utsiktslöst som så många gånger tidigare.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons