Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De(s)perat e-post

Annons

den 25 februari 2006

Nu valde brevskrivaren att träda fram och det finns anledning tro att det socialdemokratiska partiet krävt ett sådant initiativ av den egna medarbetaren.

Fortsatt tystnad hade kunnat få långtgående konskvenser för (s).

Det hade inte har räckt med att den skyldige begärde avsked från sitt jobb, för att affären skulle falla i glömska.

Namnet var viktigt av det skälet att vi måste få värdera den anställdes ställning på partikansliet.

Om den socialdemokratiska ledningen ville bli trovärdig i påståendet att de vill undanröja alla tvivel kring affären måste skribenten avslöjas.

Hade socialdemokraterna vägrat att berätta hade risken varit uppenbar att många dragit slutsatsen att förtalskampanjen var förankrad i partiledningen.

Kritiken skulle ha belastat både partisekreterare Marita Ulvskog och statsminister Göran Persson.

Brevkampanjen från det socialdemokratiska partihögkvarteret har pågått i månader.

I breven har moderatledaren bland annat anklagats för att ha betalat svarta löner till hantverkare och hemhjälp.

En del av e-posten har skickats vidare till olika nyhetsredaktioner, huvudsakligen i stockholmsområdet.

Syftet med kampanjen kan inte missförstås. Den har gått ut på att misskreditera moderater i allmänhet och Fredrik Reinfedlt i synnerhet.

Lyckligtvis har vårt land varit tämligen förskonat från den här typen av smutsiga inslag i valkampanjer.

Men ryktesspridning har förekommit i de flesta politiska partier.

Det är i dessa dagar lätt ett erinra sig alla de rykten som förekom kring Olof Palme, för att inte tala om justitieminister Lennart Geijer.

En i sammanhanget harmlös arbetsmetod sedan många år är att partikanslierna producerar både debattartiklar och insändare som skickas runt i landet i förhoppningen att de publiceras i lokaltidningar.

Partiledningens strategi har varit att med en underskift från ortens partiföreträdare skapa legitimitet för ett införande.

Men breven till Fredrik Reinfedlt är något annat än de oskyldiga försöken att få in socialdemokratiska budskap i lokalpressen.

Nu handlade det om förtal och en systematisk smutskastning.

Det faktum att den utpekade medarbetaren trädde fram varken minskar eller ökar sannolikheten för att hans arbetsmetod var känd hos fler anställda än den som tvingandes att lämna sitt jobb.

Men å andra sidan finns det inte heller anledning tro att Sveriges största parti organisatoriskt valt att uppmuntra brottsliga arbetsmetoder, trots att klimatet och tonläget i den politiska vardagen försämrats.

Att en enskild anställd i sin partiiver förlorar omdömet kan inte tas som intäkt för att partiorganisationen sanktionerat breven och dess innehåll.

Det som skett är ändå tillräcklig skada för socialdemokraterna.

Visserligen kan (s) känna en återhållen sympati över att brevavslöjandet kom redan nu och inte ett par veckor före valet, men smutskampanjen mot moderatledaren blir ändå en påspädning av partiets trovärdighetskris inför stora väljargrupper.

Sveriges första doktorand på lobbying, Carl Melin, knöts till socialdemokraterna under förra året.

Förhoppningsvis är det inte dålig rådgivning som väglett den desperate brevskrivaren på partikanslitet.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons