Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalastål som fortfarande biter

Annons

Vad då - hände det något speciellt i Långshyttan? Så skulle nog de flesta utanför Hedemora kommun reagera inför frågeställningen.

Men det skrevs faktiskt industrihistoria i Långshyttan när finska Outokumpu, världens tredje största stålkoncern, startade det nya kallvallsverket i tisdags. Drygt en halv miljard kronor eller 55 miljoner euro, har företaget investerat i Långshyttan! Det är en av de största industrisatsningarna någonsin i vårt län. Den är också imponerande med nationella mått mätt.

Under lång tid har det gamla brukssamhället varit en internationell samlingspunkt, när japanska konstruktörer från Mitsubishi tillsammans med finnar och dalkarlar jobbat sida vid sida för att skapa ett modernt kallvalsverk som placerar Långshyttan i utvecklingens framkant. Vore jag långshyttebo skulle jag nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer.

Jag plockar fram det utmärkta bokverket "Husbyringen i Dalarna" som Dalarnas museum och Stiftelsen Husbyringen tog fram i början av 1990-talet. Boken ger mig inte bara en historielektion om den fantastiska Husbyringen, jag berikas också med kunskap om industri och teknik. Det blir tydligt för mig vilken betydelse Husbytrakten har haft och fortfarande har, inte minst tack vare utvecklingen i Långshyttan.

Otto Stjernqvist, bergsingenjör och mångårig bruksdisponent på Klosterverken i Långshyttan, har skrivit kapitlet om järnets historia. Han tar oss med på en spännande resa genom århundraden av hyttor och härdar. Vi får också veta att konsten att tillverka järn och stål både billigt och i stora kvantiteter skedde vid slutet av 1850-talet.

Men när förutsättningarna för järntillverkning - forsar, skog och närbelägna gruvor - spelat ut sin roll gällde det för Långshyttan att hitta egna nischer. Kallvalsning av rostfria varmvalsade band med en teknik från 1950-talet, blev en. Den andra nischen som utvecklades var varmvalsad tråd och smala band i snabbstål.

1994 skrev Otto Stjernqvist: "Nu hänger framtiden på de anställdas nedärvda sinne för att rätt handskas med järn och stål".

I förrgår fick den gamle hedersmannen ett överväldigande av bevis på att både arbetare och företag tagit hans uppfordran på största allvar. 250 personer har sina jobb i bruket i Långshyttan. Jätteinvesteringen på en halv miljard ger inga nya jobb, men säkerställer de befintliga. Dessutom innebär de framtidstro både i Långshyttan och för Hedemora kommun.

Otto Stjernqvist borde få skriva ett tillägg i boken om Husbyringen och berätta om kraften i Dalarnas basindustri som fortfarande skapar både jobb och genererar goda inkomster till Sverige.

Mer läsning

Annons