Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagmamma - ingen tillfällig lösning

Annons

Kvaliteten i nuvarande verksamhet uppskattas av många och även av mig och mina kollegor i skolstyrelsen. Jag vet av personlig erfarenhet att dagbarnvårdarna lägger ned ett förtjänstfullt och engagerat arbete. Jag känner faktiskt ett antal dagmammor i kommunen och har också tagit emot besök av dagbarn och dagmammor på mitt företag. Många föräldrar föredrar också dagbarnvård i hemmiljö framför kommunal förskola. Uttalandet i tidningen ska således ses som en uppskattningen av dagbarnvårdarnas arbete och inte motsatsen.

Det är tre faktorer som bestämmer omfattning och inriktning av kommunens barnomsorg.

Den första är antalet barn i barnomsorgsåldern. Där vet vi att vi hade en babyboom under första delen av 90-talet. Barnomsorgen byggdes ut både vad gäller kommunala daghem och dagbarnvårdare för att klara den ökade efterfrågan. Några köer att tala om uppstod inte. I mitten på 90-talet sjönk barnafödandet igen. Behovet av barnomsorg minskade i takt därmed. Organisationen anpassades till det nya behovet. Just nu ser det ut som om födelsetalen börja öka igen.

Den andra faktorn är kommunens ekonomi. Under krisåren i slutet av 90-talet tvingades kommunen att banta sin organisation. Bantningen blev större än vad minskningen av antalet barn motiverade. En koncentration av barnomsorgen till de kommunala daghemmen ägde rum. Antalet dagmammor minskade kraftigt. Från 220 till omkring 60. Kommunen satte in betydande resurser för omskolning och omplacering av övertalig personal inom barnomsorgen. Stor oro hos föräldrar och personal ledde till strejk och protester. Enighet rådde dock politiskt om nödvändigheten att göra dessa neddragningar, vilket manifesterades vid en rad möten med föräldrar och anställda. Runt sekelskiftet ökade kommunen på nytt resurserna något för att minska gruppstorleken inom daghemmen.

Den tredje faktorn är statsmakternas agerande. Bland bestämmelserna hittar vi exempelvis en ny förordning med Läroplan för förskolan med särskilda krav på pedagogisk verksamhet. Från 1/1 2004 införs allmän förskola från 4 års ålder och från 1/1 2002 maxtaxa. Maxtaxan har redan markant ökat efterfrågan på barnomsorg i Falun. En ökning över det normala intresset med drygt 200 barn har redan konstaterats, vilket är glädjande men bekymmersamt vad gäller resursbehovet i form av personal och lokaler. Skoldistrikten har löst problemet genom att öppna nedlagda daghemsavdelningar, öka ut barngruppernas storlek och anställa fler dagbarnvårdare. Eftersom kommunen har kravet på sig att ordna barnomsorg inom tre månader för en sökande har just anställningen av dagbarnvårdare blivit räddningen. Med mitt sätt att se saken ligger det inget negativt i detta utan tvärtom en uppskattning av dagbarnvårdarnas arbete. Om motsatsen rådde skulle naturligtvis inte denna lösning väljas. Vilka konsekvenser som maxtaxan och den allmänna förskolan kommer att medföra för barnomsorgen är ännu oklart.

En kontroversiell fråga är kravet på kompetens inom barnomsorgen. Precis som inom skolan i övrigt gäller i dag kravet på formell kompetens inom daghemsverksamheten. Där är det förskollärarexamen som krävs.

Inom dagbarnvården finns inget formellt kompetenskrav. Huvuddelen av dagbarnvårdarna har dock någon form av utbildning för arbete bland barn. De flesta är utbildade barnskötare. Dagbarnvårdare har också lång erfarenhet och dokumenterat gott och uppskattat resultat i sin verksamhet. När jag i artikeln uttalar mig om kvaliteten inom barnomsorgen är det skillnaden i formell kompetens jag menar. Inte den praktiska verkligheten. Frågan har ställts på sin spets när dagbarnvårdare velat driva sin verksamhet tillsamman i en lokal utanför det egna hemmet. Enligt definitionen ska dagbarnvårdarna driva sin verksamhet i det egna hemmet. Anskaffas en lokal för gemensam drift blir det ett daghem och i den verksamheten ska det finnas utbildade förskollärare. I kommunen är den vanliga bemanningen två förskollärare och en barnskötare. Samtidigt ställs helt andra krav på lokalens utrustning och ventilation än vad som är normalt i ett hem. Skolstyrelsen har varit tvungen att säga nej till sådana förslag av detta skäl.

En lösning skulle vara att dagbarnvårdarna i stället för att vara anställda av kommunen bildar företag eller kooperativ och driver verksamheten vidare på uppdrag av kommunen. Företaget får då ta eget ansvar för kompetensen som erbjuds kunderna. Det blir då kunderna/föräldrarna som avgör om man vill anlita företagen för barnomsorg.

Personligen tror jag att många skulle välja den möjligheten. Då vidmakthålls eller kanske utökas valfriheten inom barnomsorgen vilket är en strävan för alla borgerliga partier. En utredning om förutsättningarna och villkoren för en sådan företagsamhet pågår inom kommunstyrelsen. Att ett beslut dröjer kan kanske förklaras av att oppositionen i regel motsätter sig en drift i annan form än egen regi. Det kan också noteras att statsmakterna genom sina beslut prioriterar den kommunala barnomsorgen

Inom skolförvaltningen har vi cirka 2 200 anställda. Det är en fysisk omöjlighet för en fritidspolitiker att kunna besöka alla. Av naturliga skäl sköts det mesta tjänstevägen. För att ändå ge möjlighet till kontakt mellan den praktiska verksamheten och politikerna i skolstyrelsen har alla ett uppdrag som fadder inom en del av skolförvaltningens område. Jag har inget sådant uppdrag inom Runns skoldistrikt, men kommer ändå att knacka på dörren vid något tillfälle och fördjupa den aktuella diskussionen.

STIG JOHANSSON

Mer läsning

Annons