Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl Melin: Till skillnad från Nixons väljare tror inte Trumps på fakta om oegentligheter

Annons
Journalistik fick Nixon på fall. Väljarna trodde på bevisen som journalisterna grävde fram. Men idag avfärdar väljarna sådana nyheter.

Vad gör vi när makthavarna väljer att strunta i sanningen? I modern tid har sanningen varit ganska okontroversiell.

Det var en sanning att Richard Nixon kände till inbrottet hos Demokraterna vilket ledde till hans avgång i den skandal som kallades "Watergate".

Det var en sanning att Anna-Greta Leijon skrev ett introduktionsbrev till Ebbe Carlsson vilket ledde till hennes avgång i Ebbe Carlsson-affären.

Det var också sant att Ove Rainer skatteplanerade och att Ulrica Schenström var alkoholpåverkad när hon hade jour.

Alla dessa fick avgå.

Om det var rättvist eller inte kan diskuteras men det är få som ifrågasätter sanningen i det som har inträffat.

Sanningen är dock hotad.

Det blir allt vanligare att olika aktörer väljer att medvetet sprida osanningar eller vägrar att tro på det som är sant.

Genom sociala media sprids falska uppgifter och många väljer att endast tro på de nyheter som bekräftar den egna världsbilden.

En del medier avstår också medvetet från att publicera nyheter som ”stör” den egna världsbilden eller som kan reta upp de egna läsarna och tittarna.

I vissa fall handlar det om tolkningar.

När det exempelvis gäller frågan om brottsligheten ökar eller minskar går det att utifrån hur saker och ting definieras komma fram till olika slutsatser.

Här handlar det inte så mycket om att ljuga som att sprida information som kan vara mer eller mindre missvisande.

Men ibland handlar det om rena lögner.

För en tid sedan spred rasister en bild på en äldre kvinna som skulle ha misshandlats grovt av ett antal invandrare.

Det visade sig snart att allt var påhittat och att bilden föreställde en person som inte längre lever. Ingen rättelse dök dock upp från dem som spridit lögnen.

I USA vet alla, inklusive president Donald Trump, som har tillgång till underrättelsematerial, att Ryssland försökte påverka presidentvalet. Trump förnekar dock detta och menar att han tror på Putins förnekanden.

Donald Trump tror på Vladimir Putin.

När Trumps republikaner förlorade stort i delstatsval för några veckor sedan så nämndes detta knappt alls i konservativa Fox News.

Och när det nämndes var det med den – oriktiga – vinkeln att det var för att kandidaterna inte var tillräckligt lojala mot Trump.

Nyligen avslöjade Washington Post att en republikansk senatskandidat troligen utsatt en minderåriga för oönskade sexuella inviter.

Vi kan givetvis inte veta exakt vad som hade hänt men uppgifterna är mycket trovärdiga och oberoende av varandra.

För 20 år sedan hade alla redaktioner publicerat detta som trovärdiga uppgifter. Men i dag väljer flera konservativa medier att beskriva detta som ren smutskastning.

Och opinionsmätningar visar att många väljare därför inte heller tror på uppgifterna. Samma väljare har dock inga problem med att tro på de falska uppgifterna om att Hillary Clinton drev barnsexverksamhet från en pizzeria.

Sanningen är inte längre objektiv utan har blivit subjektiv.

Nazitysklands propagandachef Goebbels anses ha hävdat att en lögn blir trodd om den upprepas tillräckligt ofta och om mottagarna vill att det ska vara sant.

Vi har i dag ett samtalsklimat där den objektiva sanningen börjar hamna i skymundan. Alltför många väljer att tro det värsta om motståndarna och suger i sig det som bekräftar de egna fördomarna.

Tydligast är detta i frågan om invandring där varje rykte om problem blir till en sanning.

Sammantaget är detta ett hot mot demokratin.

Människor tycker olika och ska tycka olika. Men låt oss diskutera och debattera utifrån en korrekt bild av verkligheten.

Carl Melin

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Carl Melin

Mer läsning

Annons