Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl Melin: Det blir allt mer rimligt att tala om ett informationskrig mot Sverige

/
  • När propagandakanalen Russia Today fyllde tio år i december 2015 hälsade president Vladimir Putin på chefredaktören Margarita Simonyan och gratulerade.

Annons

Tidigare fanns det ett begrepp i försvarspolitiken som kallades för det psykologiska försvaret.

Det handlade inte om att psyka motståndarna eller om att försöka använda psykiska krafter.

Det handlade främst om att se till att medborgarna hade tillgång till rätt information. En viktig del var att inte låta en militär motståndare få ut budskapet om att Sverige kapitulerat.

Idag använder vi oftare ordet informationskrigföring. Det var någonting som de båda supermakterna använde sig av under det kalla kriget, ett krig som lika mycket handlade om att sprida sin världsbild som om militära operationer.

Idag ser vi en mycket intensiv informationskrigföring. Främst bedrivs detta av Ryssland som på ett effektivt sätt använt det i samband med ockupationen av Krim och i Ukraina.

Men vi ser nu även hur Ryssland medvetet sprider falsk information, men även bedriver traditionellt spionage, för att gynna den mest ryssvänliga sidan i olika val runt om i världen.

Mest uppmärksammat är USA:s presidentval där nu alla underrättelsetjänster, och även USA:s nye försvarsminister, bekräftar att Ryssland hjälpte Donald Trump.

Ryssland har även blandat sig i Brexit-folkomröstningen i Storbritannien och andra val. Stödet sker mer eller mindre öppet och exempelvis har franska Nationella Fronten fått stora lån från banker som står nära Kreml.

Under kalla kriget stödde Sovjetunionen främst kommunistpartier men idag är det i huvudsak högernationalistiska partier som de hjälper.

Det främsta skälet är förmodligen att framgångar för dessa undergräver EU och Nato och på det sättet västvärldens sammanhållning i stort.

En viktig kanal för Ryssland är de olika mediehusen Russia Today och Sputnik men även Wikileaks. Dessa verkar även i Sverige.

I exempelvis Eskilstuna-Kurirens reportage om den svenska trollfabriken framgår det tydligt att det finns ett samarbete mellan Russia Today och diverse högerextrema grupper inklusive rena nynazister som personer med koppling till SD.

På många sätt har arbetet varit framgångsrikt och vi har i veckan sett hur den amerikanska TV-kanalen Fox och även president Trump spritt vidare felaktiga uppgifter om Sverige.

Syftet med att sprida felaktig information handlar inte bara om att gynna främlingsfientliga partier utan om att undergräva tilliten till olika demokratiska institutioner som folkvalda politiker och medier.

Om Ryssland och dess allierade inklusive olika nätaktivister lyckas sprida en falsk bild av hur det ser ut i exempelvis Sverige minskar trovärdigheten hos de som försöker berätta om hur verkligheten ser ut.

Det gör det också svårare för dem som, med rätta, försöker peka på brister i den svenska integrationspolitiken, men som ser seriösa argument drunkna i rena lögner.

Om en rysk bataljon skulle landstiga på Gotland eller i Stockholm skulle vi veta att vi var i krig, och vi skulle veta att de svenskar som valde att slåss på ryssarnas sida var landsförrädare.

Men kommer vi att veta säkert om vi är i krig med ett land som lägger ned stora resurser på att undergräva vår nationella samhörighet och på att ge en felaktig bild av Sverige?

Ska vi acceptera detta som en del av spelets regler eller ska vi betrakta Ryssland som ett land som bedriver informationskrigföring mot Sverige?

Och hur ska vi betrakta de svenskar som mer eller mindre medvetet, bidrar till denna krigföring?

Mer läsning

Annons