Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bura in pedofilerna!

Annons

Utvecklingen i västerlandet har, i och för sig med rätta, oavlåtligt gått mot ökad samhällelig tolerans för flertalet sexuella avvikelser. Vad myndiga personer frivilligt tar sig före i sängkammaren är deras ensak och angår inte utomstående, så länge uppenbara lagbrott inte äger rum.

Sådan tolerans får aldrig någonsin tilllämpas på pedofili. Barnen måste ovillkorligen skyddas mot övergrepp och utnyttjande. Till yttermera visso förbjuder lagen allt sexuellt omgänge för personer under 15 år.

All barnporr som kräver "levande modell" vid film- eller videoinspelningen, innebär i praktiken sexuella övergrepp mot barn och är följaktligen i lag förbjuden. Detta är givetvis rätt, riktigt och nödvändigt.

Pedofili har förmodligen alltid funnits. Ingen vet säkert om pedofiler kan talas/skrämmas tillrätta eller på annat sätt botas eller varaktigt korrigeras. Vilket naturligtvis är och förblir det allra mest önskvärda. Förmodligen är det tyvärr omöjligt.

Många pedofiler uppges själva lida av sitt sjuka beteende, samtidigt som de är oförmögna att bryta mönstret. Vad göra?

Att moralisera över perversionen båtar föga. Att straffa utövarna i förbättrande syfte förefaller lönlöst. I den situationen återstår inte mycket annat än att till barnens skydd hålla notoriska pedofiler långvarigt inlåsta under betryggande former.

Barnens säkerhet måste ovillkorligen sättas främst.

Här handlar det således mer om skyddsförvaring än om sådant straff och/eller sådan kriminalvård som avser att bota eller korrigera lagbrytarens tvångsmässiga beteende genom avskräckning. Den inburade må därför gärna ha en inom rimliga gränser trivsam och intellektuellt stimulerande fängelsemiljö, bara vederbörande hålls effektivt skild från barn och minderåriga. Straff och långtidsförvaring är och förblir skilda ting.

Vi normala människor kommer aldrig att känslomässigt förstå pedofilerna och deras märkliga preferenser. Vetenskapligt ska man naturligtvis utforska fenomenet i hopp om att dels i preventivt syfte kunna förutsäga beteendet, dels en dag finna fungerande bot.

Personer som sannolikt kommer att förgripa sig på barn ska inte arbeta med minderåriga. Förmodligen kan man i ett rättssamhälle inte gå mycket längre än vägra anställning för personer som antingen tidigare dömts för sexuella övergrepp mot barn, alternativt är oförsiktiga - eller ärliga - nog att öppet medge sin speciella läggning. Eller som oavsiktligt avslöjat ett påtagligt intresse för barnporr eller erotiskt chattande med minderåriga på internet.

Att i preventivt skyddssyfte hålla någon i fängsligt förvar för blotta misstanken om pedofila böjelser, eller erkända sådana böjelser men utan fällande dom för sexuella övergrepp mot barn, kan heller inte - och ska inte - komma ifråga, lika litet som man kan bura in någon på blotta misstanken att vederbörande framtidsvis kan få för sig att begå bankrån.

Under överskådlig framtid måste samhället således inrikta sig på att skydda barnen genom att hålla notoriska, dömda pedofiler bakom lås och bom.

Förlängd preskriptionstid för sexuella förbrytelser mot barn och minderåriga ökar samhällets möjlighet att till barnens skydd spåra upp, döma och inbura notoriska pedofiler. Rädda Barnens krav på förlängd preskriptionstid förtjänar att tas på största allvar av berörda instanser!

Däremot får det i ett rättssamhälle aldrig bli tal om att "för den goda sakens skull" börja tumma på beviskraven i pedofilmål, på det att fler misstänka måtte hamna bakom lås och bom.

Mer läsning

Annons