Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Buffertfonder säkrar ja-segern?

Annons

I förhandlingsspelet med regeringen sitter LO med stark trumf på hand. Göran Persson är synnerligen angelägen om landsorganisationens stöd och välsignelse för svenskt medlemskap i EMU i den kommande folkomröstningen.

Nej-sidan är fortfarande i väljarmajoritet även om dess opinionsframgångar tappat tempo på sistone.

Traditionalismen är fortfarande stark inom socialdemokratin. Även om SAP:s traditionalister inte längre tror sig kunna stoppa EU- och EMU-anslutningarna (vilket de helst vill) så kan man dock sälja sig så dyrt som möjligt. Det gör man genom att som pris för fortsatt lojalitet mot partiledningen kräva buffertfonder - ett förslag som ideologiskt hör hemma i tiden före marknadstänkandets genombrott inom rörelsen.

Buffertfonderna innebär en återgång till traditionellt socialdemokratiskt tänkande av 1970-talsmodell.

En trängd SAP-ledning är benägen att kompromissa. Men hur angelägen? I går nödgades den gemensamma arbetsgruppen i alla fall skjuta upp det utlovade fondbeslutet. Nytt datum blir 22 april.

Om man då blir överens, lurar likväl ytterligare predikament bakom stugknuten. Buffertfonderna får inte alltför höggradigt utmana ja-sidans borgerliga partier. Moderater, folkpartister och kristdemokrater har redan hissat pestflagg för förslaget. Hårda borgerliga kampanjer mot sossarna i buffertfondfrågan kan spoliera det nödvändiga ja-samarbetet inför folkomröstningen. Samtidigt är de tre borgerliga partierna i likhet med SAP-ledningen ytterst angelägna om Sveriges snara EMU-anslutning, varför även de kan tänkas bita i det sura äpplet och diskret acceptera buffertfonderna efter lite inledande protester för formens skull. Allting har sitt pris här i världen, och en ja-seger i folkomröstningen torde trots allt vara mer angeläget för moderater, folkpartister och kristdemokrater än fondbråket.

Nu till det verkliga predikamentet. Göran Persson måste på något sätt uppbåda en parlamentarisk majoritet för en uppgörelse med LO om buffertfonder. Hur ställer sig riksdagens tre uttalat EMU-fientliga partier (vp, mp och c)? Kan något eller några av dessa partier problemfritt votera fram ett fondförslag vars viktigaste funktion är att säkra ja-sidans seger i folkomröstningen den 14 september i år?

Kanske måste statsministern rentav söka stöd hos något av ja-partierna? Kan moderater, folkpartister eller kristdemokrater "för den goda sakens skull" föra det för dem förhatliga buffertfondförslaget i parlamentarisk hamn, så att den för dem så angelägna ja-segern underlättas genom att det mäktiga LO stöder ja-sidan?

I sanning en pikant situation.

Grundtanken bakom EMU är ökad inomeuropeisk flexibilitet i utbytet av varor och tjänster. Allt i god liberal anda. Mödosamt försöker vår kontinent göra sig kvitt allsköns nationella styr- och bromsmekanismer från blandekonomins tidevarv. Buffertfonderna innebär en återgång till ett överspelat skede av nationell finanspolitik. En sannolik fondpåföljd blir produktionshämmande svenska skattehöjningar, som illa rimmar med EMU:s målsättningar och direktiv.

Ironiskt nog börjar dessa för EMU-tanken kontraproduktiva buffertfonder framstå som den nödvändiga taktiska eftergiften, om LO ska stödja den svenska ja-kampanjen.

Politiken har sina muntra paradoxer.

Mer läsning

Annons