Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brottslingars ansvar

Annons

Svenskt rättsväsende hamnar allt oftare i situationer då gemene mans rättstänkande sätts på hårda prov. Om domen i går inte hade inneburit livstid för mord, hade säkert känslorna svallat i svenska hem.

Nyligen har vi fått uppleva att det inte väcks åtal om man springer från en nota förutsatt att man inte ätit för mer än 999 kronor. Inbrottstjuvar som grips på bar gärning av husägare förekommer då och då i nyhetsflödet. Husägaren skadar tjuven och husägaren åtalas för misshandel och döms. Sådant upprör och är svårt att förklara tillfyllest. Det rör sig om ett stort pedagogiskt problem.

Mijailo Mijailovic har erkänt mordet och för gemene man känns det antagligen som slöseri med skattepengar att köra ett varv till i hovrätten. Då rullas allt upp på nytt som om tingsrättens förhandling aldrig ägt rum.

Men rättssäkerheten kräver möjlighet att överklaga. Här tillåts inga undantag och så måste det vara. Till traumat hör också att Mijailo Mijailovic ännu inte berättat varför han mördade vår utrikesminister. Kanske kan detta frågetecken rätas ut i hovrätten för ett överklagande tar vi för givet, ty försvarsadvokaten Peter Althin ska naturligtvis göra sitt jobb.

Ett mål som just nu behandlas av hovrätten och har stort intresse i Dalarna är skottdramat i Östanbjörka den 31 oktober 2002.

Försvaret hävdar att den 68-årige mannen inte hade för avsikt att skjuta mannen på hästen. Han ville bara skrämmas.

Åklagaren hävdar att det var försök till mord.

Tingsrätten i Falun dömde 68-åringen till fyra års fängelse men 68-åringen har varit på fri fot i väntan på hovrättsförhandlingen.

Försvaret hävdar att man måste ta hänsyn till mannens höga ålder, men är det rimligt att hög ålder är en förmildrande omständighet?

Mijailo Mijailovics försvarsadvokat Peter Althin försökte få sin klient förklarad sinnesrubbad. Är det rimligt att gärningsmannen, varje gång ett illdåd begås, ska klassas som psykiskt störd då brottet begicks och därmed få strafflindring?

Den frågan kan möjligen besvaras med att den som lyfter ett gevär eller en kniv mot en medmänniska, alldeles självklart är psykiskt störd, men det kan inte innebära att man befrias från ansvar för sina handlingar.

Slutligen. Är det rimligt att den som blir beskjuten, som i Östanbjörka, måste flytta medan gärningsmannen bor kvar? Han har i princip levt i frihet under de 17 månader som gått sedan han lyfte sitt gevär och sköt, trots att Falu tingsrätt dömde honom till fyra års fängelse för försök till dråp.

POLISEN/REUTERS

Mer läsning

Annons