Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brottsliga "blattar"

Annons

den 19 december 2004

Brottsförebyggande rådets (Brå) jämförande rapport om svenskars och invandrares benägenhet att begå brott väckte stor och berättigad uppmärksamhet. Den kommenterades på ledarplats i torsdagens tidning. Vi efterlyste sakliga undersökningar av de enskilda orsakerna till utlandsfödda invandrares procentuella överrepresentation i brottsstatistiken. Ingen föds brottslig och har "kriminaliteten i blodet". Det är en förvärvad egenskap.

Kampen mot kriminaliteten är ett evigt utnötningskrig på många fronter intill tidens ände. Kampen kan inte behändigt vinnas genom snabba tillslag och särbehandling av en eller annan etnisk minoritet.

Mauricio Rojas fördomsfulla utspel i DN:s debattspalt om vissa invandrares "sociokulturella arv" är sorgesamt. På två sätt.

Dels för att den farligt svepande, närmast metafysiska förklaringen "sociokulturellt arv" fråntar den enskilde individen en del av det moraliska ansvaret för begångna gärningar. Dels - och framför allt - medlemmar av vissa invandrargrupper misstänkliggörs in corpore oavsett varje individs faktiska, personliga handel och vandel.

På den "gamla goda tiden" brukade den något diffusa gruppen "tattare" på samma sätt utpekas som kollektivt kriminell genom ett förment, sociokulturellt arv.

En av rättsstatens viktigaste grundsatser är att endast individer - aldrig kollektiv - kan hållas ansvariga för lagbrott.

En rad skilda faktorer, olika för olika människor, gör såväl svenskar som invandrare mer eller mindre brottsbenägna. Något enhetligt, ont sociokulturellt arv existerar inte i verkligheten. Termen är vådlig och olyckligt vald, då den inbjuder till otäcka generaliseringar - och främlingsfientlig, politisk populism.

Mauricio Rojas berömmer sig själv av att bryta "tabun". I själva verket underblåser han primitiva fördomar.

Att Mauricio Rojas själv är invandrare (från Chile) gör naturligtvis varken till eller från i sammanhanget. Ibland finns en trist tendens att tolerera politiska utspel, som göder främlingsfientliga fördomar, blott utspelaren själv är invandrare eller "blatte", som den allt mer vedertagna glosan lyder.

Emellanåt har vi det bestämda intrycket att Mauricio Rojas inte riktigt räcker till för den grannlaga rollen som integrationspolitisk talesman för ett parti med så djupa humanistiska och rationalistiska rötter som folkpartiet.

Statistik är en lika viktig som vådlig vetenskap, med många falluckor.

Storstadsbor är statistiskt sett mer brottsbenägna än landsortens befolkning. Detta är en mycket gammal iakttagelse. Det faktum att invandrarna är procentuellt fler i storstäderna än i landsorten är sannolikt en föga beaktad delförklaring till Brå-rapportens resultat. Brå har endast korrigerat sitt siffermaterial med avseende på kön, inkomst och utbildning.

Ytterligare en faktor bör påpekas. Såväl svenska som danska studier påvisar att syn- och hörbara invandrare, det vill säga "blattar", lättare får ögonen på sig och därför procentuellt sett oftare brottsmisstänks, grips och kanske även döms än folk med mer inhemskt idiom och utseende.

Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson kräver därför en särskild, parlamentarisk utredning om sådan, säkert oavsiktlig diskriminering hos svenska, rättsvårdande myndigheter. Detta är angeläget.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons