Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Självklart ska genusforskningen "räkna huvuden" och prata om hudfärg

Annons

Det är svårt att se den röda tråden i Lernfelts kritik mot genusforskningen den 3 maj - är det grundforskningen, den tillämpade forskningen eller jämställdhetspolitiken som är problemet?

Nationella sekretariatet för genusforskning har haft utbildningsdepartementets uppdrag att sprida kunskap om genusforskning och dess villkor sedan 1998. Anklagelser om att genusforskningen är politiskt präglad har riktats mot fältet sedan 1970-talet.

Att sekretariatet pratar hudfärg stämmer. Inom kritisk forskning studeras rasism och hur föreställningar om hudfärg och etnicitet påverkar människors villkor.

Att räkna huvuden är en del i kartläggandet av ojämställdhet, på samma sätt som jämförande av löner, uttag av föräldraförsäkring eller uppklarningsprocenten för våldsbrott ger oss fakta om (o)jämställdhet.

Att våra medarbetare har olika syn på vad som är viktiga frågor är givet och tillåtet i en demokrati, för till skillnad från forskningen är politik en ideologisk fråga.

Vi delar Lernfelts syn på att vi och den nya jämställdhetsmyndigheten behövs. Lernfelt oroar sig dock för vad hon kallar "sekterisk schymanism" och har synpunkter på vad verksamheternas ledare bör företräda för ståndpunkter.

Här är distinktionen mellan myndighetsutövning, politik och forskning av yttersta vikt.

Myndigheten ska arbeta med den av regeringen fastställda jämställdhetspolitiken. Sekretariatets uppgift är att främja genusforskningen i hela dess bredd, inklusive kritisk forskning om jämställdhetspolitiken.

Men ännu viktigare - forskningens frihet och forskares rätt att själva välja teori, metod och forskningsfråga är grundläggande och bör försvaras.

Maria Grönroos, vikarierande föreståndare

Nationella sekretariatet för genusforskning

Göteborgs universitet

SVAR DIREKT: Att hävda att meningsmotståndare saknar röd tråd i sina resonemang är en härskarteknik som företrädare för akademin bör hålla sig för god för.

Vad det här handlar om är precis det faktum att "jämställdhetspolitiken präglas av olika synsätt på feminism och jämställdhet beroende på politisk ideologi", att forskning och politik är olika saker och att anklagelserna om att genusforskningen är politiskt präglad i allra högsta grad är befogade.

Det är de facto ett allvarligt problem att ett på papperet brett forskningsfält i realiteten allt mer snävats in.

Nationella sekretariatet för genusforskning är inte ett politiskt parti eller radikalfeministisk tankesmedja, utan har ett brett uppdrag att vara en plattform för samtal inom svensk genusforskning.

Ur det perspektivet är det besvärande att i princip allt som lyfts fram av sekretariatet har en stark vänsterideologisk slagsida. Medarbetarna (i alla fall de som får komma till tals på olika plattformar) har heller inte alls "olika åsikter".

Tvärtom.

Jag delar Grönroos syn på vikten att värna forskares frihet. Men då i en mer omfattande mening än FI-feministers frihet att prägla en framtida myndighet med sin antiliberala agenda och därigenom underminera trovärdigheten för ett viktigt samhällsuppdrag.

Malin Lernfelt

Mer läsning

Annons