Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Rättvis handel är inte partipolitik

/

Annons

LÄS ÄVEN: Runnberg: Köp inte LO-lobbyns och Avesta kommuns påståenden om Fairtrade

Det finns i dag ett stort engagemang för Fairtrade som verktyg i hållbarhetsarbetet. Tusentals små och stora företag världen över, 1850 Fairtrade City-diplomerade kommuner globalt, EU-kommissionen, Agenda 2030 samt forskningsrapporter som visar något helt annat än den skrivbordskritik som Jens Runnberg framför i Avesta Tidning 17/5.

Frihandel är ett kraftfullt verktyg för att motverka fattigdom. Det är viktigt att varor från länder med utbredd fattigdom kan säljas till Europa och andra delar av världen utan handelshinder. Men inte utan spelregler. Detta inser allt fler. Fairtrade ser ett ökande intresse från företag som väljer att handla med Fairtrade-certifierad råvara som en del av hållbarhetsarbetet. Antalet Fairtrade City-diplomerade kommuner i världen växer. Avesta, London, Bryssel och San Francisco strävar alla efter att uppnå FN:s globala mål för hållbar utveckling i Agenda 2030.

766 miljoner människor i världen lever i fattigdom, och 75 procent av världens fattiga är beroende av jordbruket för mat och överlevnad. 85 miljoner barn arbetar under slavliknande förhållanden. Bristerna i efterlevnaden av FN:s konventioner för mänskliga rättigheter är uppenbara.

Fairtrade tror att verktyget för att ta sig ur fattigdomen stavas handel med hänsyn till mänskliga rättigheter. Vi är öppna för en debatt om hur kaffeodlaren ska kunna leva på sitt arbete och samtidigt producera produkter av bra kvalitet till en låg kostnad. Verksamhets- och produktivitetsutveckling möjliggörs då tusentals odlare går samman för att skapa stordriftsfördelar, minska kostnader och få högre intäkter genom att certifiera sig enligt internationella Fairtrade-kriterier och sälja sin råvara till företag som satsar på ekonomisk, social och miljömässig hållbar utveckling.

Odlarna väljer att certifiera sig för att de vinner något tillbaka, såsom bättre marknadstillträde, ökad försäljning och social utveckling av lokalsamhällen. Certifieringen är frivillig och Fairtrade international ägs och styrs till hälften av odlarna själva. Fairtrade motverkar diskriminering och barnarbete, förbjuder tvångsarbete och främjar demokrati- och organisationsrätt.

Att göra fattigdomsbekämpning till en partipolitisk fråga är att förminska vikten av att mänskliga rättigheter inte får kränkas i produktionen av de varor vi konsumerar. Låt oss i stället prata om hur vi gemensamt kan komma tillrätta med de missförhållanden som råder inom den globala handeln.

Fairtrade är ett av många verktyg i strävan att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för de som befinner sig i första ledet av handelskedjan. Vi tar öppet till oss av de kritiska rapporter som publiceras och försöker hela tiden förbättra vår verksamhet, samtidigt som vi genom en rad studier och själva ute i fält också konstaterar att vi gör skillnad för över 1,6 miljoner odlare och anställda och deras familjer.

Var och en får avgöra vilket verktyg man tror är lämpligt för att bekämpa världens fattigdom. Fairtrade är av övertygelsen att handel är en viktig del i detta.

Maria Granefelt

Tf generalsekreterare Fairtrade Sverige

SVAR DIREKT:

Det är ännu ett belysande svar från Fairtrade. När organisationen får kritik för att den är en insider-orgaisation som leder till ökad fattigdom bland dem på utsidan, samt följderna för branschen och nationalekonomin, svarar Fairtrade med att LO:s upplägg för handel är bra för dem på insidan.

På ett liknande sätt svarade Maria Granefelts företrädare som generalsekreterare, Magdalena Streiffert (S). Resonemanget ovan utgår från en föreställning om näranog monopol hos Fairtrade på mänskliga rättigheter och att det är bara Fairtrade som sysslar med frihandel. Det stämmer ju inte.

Häromåret blev London School of Economics klara med en fyraårig studie som visade att de fattigaste inte alls hjälps av Fairtrade, utan tvärt om. Vi kan vara helt säkra på att Avestas invånare inte får information om detta. Kommunen har ju förbundit sig att föra ut LO:s sanningar om internationell handel – till och med till intet ont anande skolelever – och får (ett dyrköpt) diplom för detta varje år.

Det finns alla möjliga certifieringar men i Avesta finansierar skattebetalarna just LO-lobbyingen. Att ansluta sig till ett av Svenskt Näringslivs aktiebolag för opinionsbildning och ge detta pengar varje år vore uteslutet, men i Avesta är det en kommunal angelägenhet att mässa för LO och höja LO:s inkomster för osaklig lobbying.

Gå ur Fairtrade. Köp inte LO-kaffe.

Jens Runnberg

Politisk redaktör

Mer läsning

Annons