Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan: Falu Kurirens strutsbeteende

Annons

Det är svårt att låta bli att skriva till ledarsidan när tidningens ledare sänder tydliga budskap i frågan om mobilmasters hälsofara men ger sken av att man för en opartisk diskussion. Att det råder oenighet vad gäller dessa masters fara för vår hälsa tas av tidningen som ett argument för att vi inte behöver oroa oss för den ökning av mikrovågsstrålning som vi exponeras av.

Jag frågar mig hur naiv en ledare får vara. "Ibland känns det faktiskt skönt när ord fortfarande står mot ord i vetenskapsvärldens värld", uttrycker FK. Vad är detta?

Ställningstagandet, att låtsas som om vi ingenting vet, strutsbeteendet, framstår som uppenbart. Budskapet till tidningens läsare är: Ta det lugnt, oroa er inte, mobiltelefonerna fyller en funktion (vem har förresten motsatt sig det?) så låt Sverige bygga tusentals master. När bygglovshandläggare från Ludvika kommun påstår att ny teknik aldrig skulle kunna införas om försiktighetsprincipen skulle följas, så tackar tidningens ledare för inlägget.

Menar tidningen och myndigheter att den svenska lagstiftningen ska negligeras bara för att det blir för jobbigt, i motsatt till skönt, om riskerna beaktas? Försiktighetsprincipen ska självklart ses som en grundhållning när problem visar sig. Det är något helt annat än vad som framförs i brevet till ledarsidan. Så dra upp huvudet ur sanden och lyssna till alla de röster som hörs, ta del av läkare som ser samband, lyssna på de forskare som ser samband. Varför driver inte tidningen frågan att forskningen ska utgå från att studera problemen, där de uppfattas? Människor lider och uppfattar att samband finns med mobilmaster, varför studeras inte detta? Det finns fler som stoppar huvudet i sanden. Är det skönt där nere?


Svar direkt:
Ledarens kärnpunkt är var vad som händer, ifall forskningen skulle finna att mobiltelefonen är precis så farlig som många av dem, som anser sig el-överkänsliga, påstår. Då ställs samhället inför det utomordentligt svåra politiska beslutet huruvida den alltmer oumbärliga mobiltelefonen ska tillåtas eller ej. Med avsevärd självironi fann vi det skönt att forskarna fortfarande är oense om farlig-/ofarligheten.
Förövrigt håller vi helt med Sören Högberg om att det framförallt behövs ytterligare forskning i ämnet, vilket vi understrukit i tidigare ledare.
mvh
Hans Lindquist
pol. red.


SÖREN HÖGBERG

Mer läsning

Annons