Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan

Annons

Läste er ledarartikel om Svenska kyrkan och medlemsskapet, som för majoriteten av medlemmarna är traditionellt betingat.

När jag så läste hela artikeln kände jag mig tvingad att skriva till er och fråga, vad I hela världen ni skriver. Inser ni inte, liberala eller ej, troende eller ej, vad en kyrka är. Vare sig man håller med eller inte är en kyrka per definition en grupp människor som samlas tillsammans för att lovsjunga och prisa Gud, att vara ett ljus för människor att se Gud och komma till tro på Honom. Att ha en kyrka, som inte understryker en personlig tro är lika befängt som att ha en tidning utan skrift, eller ett matvaruaffär utan mat.

Att skriva att "Om Svenska kyrkan däremot började kräva religiöst engagemang och personlig trosbekännelse av sina medlemmar, skulle antagligen många begära sitt utträde - helt enkelt därför att de inte vill ljuga" är en sann iakttagelse, men vad är poängen? Medlemsantal är inte skälet till att en kyrka finns. Om man talar varmt om kyrkans traditioner och riter men inte tror på dem vad spelar de då för roll? En kyrka är ju baserad på Gud och en personlig relation till Honom genom Jesus. Vill man ha en mysig känsla kan man gifta sig eller döpa sig var som helst. En folkkyrka är inte en institutition som är till för att ge människan en ritual eller en tradition. En kyrka, oavsett format kan inte separeras från personlig tro eller Gud eller liknande, lika lite som er tidning kan separeras ifrån papper eller alfabetet. Ni kanske inte tror på en personlig tro eller en personlig Gud, men att skriva att en kyrka inte ska anamma en personlig trosbekännelse eller liknande är rent ut sagt befängt. Slå upp ordet kyrka i ett uppslagsverk och se.

Alla är välkomna till kyrkan, medlemskap är för alla som välkomnar Jesus till sitt hjärta. Alla kan bli medlemmar.

Svar direkt:
Vad "en kyrka är" avgör i praktiken vederbörande samfunds medlemsmajoritet. Om merparten av Svenska kyrkans medlemmar önskar sig ett samfund av den typ Andreas Kjernald beskriver, kan de i god demokratisk ordning, via samfundets kyrkopolitiska instanser, fatta beslut om saken, så att passiv medlemskap försvinner. Så har emellertid icke skett.
Somliga trivs hos metodisterna eller i pingströrelsen. Andra hos Livets Ord. Dessa frikyrkor ställer krav på medlemmarnas tro och engagemang. Åtskilliga vill inte vara med någonstans.
Men majoriteten av svenska folket föredrar uppenbarligen av traditionella skäl att förbli passiva medlemmar av fd statskyrkan.
Må var och en bli salig på sin fason. Vad är egentligen problemet?
Hans Lindquist

ANDREAS KJERNALD

Mer läsning

Annons