Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Ekman: Förr hade vi politiker som hade visioner för världen – var är vår tids Hjalmarsson, Westerberg, Palme och Carlsson?

Annons
Krönikören Bo Ekman är grundare och hedersordförande i Tällberg Foundation. Ledamot av Kungliga ingenjörsvetenskapsakademin.

För ett par år sedan organiserade jag ett seminarium med andemeningen: ”Är fascismen på väg tillbaka?”. Oroande tecken började då tyda på detta. Nu, några år senare, är det inte svårt att konstatera att så är fallet.

USA leder utvecklingen mot protektionistiska samhällen där den egna nationalstatens (eller i alla fall den styrande maktens) intressen är överordnade alla andra värden. Steg för steg har människors rörlighet begränsats, inte bara i USA, utan också här i Europa. Snart nog har alla EU-länder slutit sig mot inkommande flyktingströmmar – och varandra.

Asylrätten är under press, och med den EU-samarbetet. Den en gång storartade visionen om den fria rörligheten i hela Europa har utan större våndor förpassats till en historiens skräphög.

När den europeiska gemenskapen grundades var det för att återupprätta de grundläggande demokratiska värderingar som de fascistiska strömningarna attackerade och delvis tillintetgjorde under första hälften av 1900-talet.

100 miljoner människor dog i de två världskrigen, under andra världskriget utgjorde offren tre procent av världens befolkning.

Institutioner och lagverk som skulle förhindra att något liknande skulle inträffa igen byggdes upp.

Men krigen fortsätter. Konflikterna fortsätter. Flyktingströmmarna fortsätter. Nu är enligt FN cirka 65 miljoner människor på flykt. Det är fler än någonsin. Det är inte över.

Det svar vi väststater, som en gång försvurit oss till solidaritet och mänskliga rättigheter ger är primitivt: Stäng gränserna. Inför flyktingkvoter. Ta emot på sin höjd så många som de andra gör. Sänd tillbaka de odugliga, outbildade, onyttiga. De är inte vårt problem. De är ”någon annans” problem.

Murar byggs på många håll runtom i världen. Donald Trump planerar för sitt storverk, muren längs gränsen till Mexico. Längs den ungerska gränsen löper premiärminister Viktor Orbáns murar och stängsel. Oöverstigliga israeliska murar isolerar Västbanken och Gaza från omvärlden.

Samtidigt har Trump begärt särskilda anslag från kongressen för att iscensätta mäktiga militärparader i Washington DC.

Men USA är inte ensamt i sin strävan att spela på hotet om det okända. Samtliga svenska partier tävlar i att överbjuda varandras satsningar på polisiär och militär ”förmåga”. Detta försvarsministerns allra mest populära simsalabim.

Vi medborgare ombeds ropa: Hurra, hurra för det älskade fosterlandet. Frågan är bara: Fostrade till vad? Och till vilka värderingar, rättsuppfattningar?

Jag ställer mig frågan: Var finns en Jarl Hjalmarsson i vår tid? Var finns en Bengt Westerberg? Var finns en Olof Palme och en Ingvar Carlsson? Var finns en CH Hermansson? Var finns en Alva Myrdal? Var finns en Sture Linnér?

Den världsordning som de en gång var med och formade har fortsatt lika svåra frågor att handskas med. Frågan är vem som har mod nog att stå upp för deras värden i dag.

Bo Ekman

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Bo Ekman

Mer läsning

Annons