Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blodtörstiga konstnärer

Annons

I Katarina Ehnmarks kolumn på ledarsidan den 10 mars, "Redan de gamla grekerna"... berättas om konsten som beskyddare av fredlig verksamhet.

Hon skriver: "Appeller mot krig och mot tyranni har funnits i alla tider... "

Det stämmer nog till viss del. Men Ehnmark, som ju är regissör och författare, borde ha hejdat sig en smula och läst på lite bättre. För sanningen, om den nu finns, har alltid något i bakfickan. Konstnärer har inte alltid varit mjäkiga fredsälskare.

I Peter Englunds bok, Brev från nollpunkten, berättas om blodtörstiga konstnärer som längtade till 1917 års skyttegravar. De såg kriget som ett modernismens triumftåg, en kick, där kulor, blod och krut var skönare än penslar och färg. Framtiden skulle gå över slagfältet.

Bohemen och Wienexpressionisten Oskar Kokoschka sålde en av sina tavlor för att få råd att dra i fält.

Samme Picasso, som i Ehnmarks kolumn utmålas som en fredsälskare, skrev till vännen och diktaren Appollinaire, att han gillade första världskriget. Och när han, konstälskaren Gertrude Stein och Alice B Toklas en dag promenerade nerför Boulevard Raspail i Paris kom en stor artilleripjäs rullandes förbi. Englund skriver:

"Picasso stannade upp, stirrade som förhäxad. Den var nämligen kamouflagemålad, i brutna, oregelbundna mönster som i förbluffande hög grad påminde om abstrakt konst. 'Det är vi som har skapat det där!' ropade han efter det försvinnande ekipaget..." MATS LINDSTRÖM

MATS LINDSTRÖM ÄR JOURNALIST OCH LEKSANDSBO

Mer läsning

Annons