Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Befria studenterna

Annons

Meritokrati och studiebenägenhet var länge ingredienser i Sveriges framgångsrecept. Men båda faktorerna har i decennier naggas i kanten. Till rader av centrala befattningar i den offentliga apparaten krävs socialdemokratiska sympatier. De ekonomiska villkoren för landets studenter har försämrats.

Det var på 1980-talet som (s) började klämma åt studenterna. Räntan som staten begär i avkastning på studielånen höjdes och återbetalningsreglerna skärptes.

I dag är studiemedeln, också nominellt sett, faktiskt väsentligt lägre än de var för dem som studerade för tio år sedan.

Viljan till högre utbildning är en stark omvandlingskraft i ett samhälle och har alltid inneburit en möjlighet för ungdomar med olika bakgrunder att med talang och hårt arbete skaffa sig ett bättre liv.

När den viljan missgynnas drabbas nationen som helhet. Förutom utformningen och nivån på studiemedlen finns två andra faktorer som ställer till det för välutbildade och entreprenörer:

m Skattesystemet, med låga bolagsskatter (så länge vinstmedlen återinvesteras i företagen) och extremt höga skatter på arbete.

m Löneutvecklingen som pressar ihop lönestrukturen till den grad att det är likartade löner oavsett utbildningsnivå (se exempelvis förhållandet mellan sjuk- sköterskor och undersköterskor samt mellan förskollärare och barnskötare).

Ungdomar gör naturligtvis rationella val. Varför utbilda sig om betalningen i den nya befattningen ändå bara försvinner i skatt? Varför utbilda sig och dra på sig stora lån om dem man ska jobba tillsammans med utan högre utbildning ändå tjänar ungefär lika mycket?

För ungdomar från miljöer där föräldrarna inte gått vidare till högre utbildning är det ett stort steg att börja på högskolan. De usla villkoren för studenterna förstärker klassmönstren, eftersom högutbildades barn ändå läser vidare av tradition och för att föräldrarna ofta sparat långsiktigt till barnens studier.

Dalarna är den högskola i landet där flest studenter studerar från hem där föräldrarna själva inte skaffat sig högre utbildning. Det är glädjande i sig, men dessvärre är inte hela förklaringen att just Dalarnas ungdomar är särskilt studiebenägna. Vår högskola är dessutom nettoexportör av kunskap - fler högutbildade ungdomar flyttar härifrån efter studierna än vad som skriver in sig på Högskolan Dalarna från andra län - Dalarnas arbetsmarknad är för svag och företagens skepsis mot välutbildade är välbelagd.

Dagens studenter får bara 6 900 kronor i månaden att leva på under de tio månader studierna ska bedrivas. Det mesta är lån som ska betalas tillbaka till de sämre villkor som införts. Villkoren borde vara väsentligt bättre.

Den allra märkligaste delen av statens missgynnande av studenter är de beloppsgränser som s-regeringen låter CSN bevaka vad gäller hur mycket studenter får tjäna på extraknäck bredvid studierna.

Att en sådan gräns över huvud taget finns beror på gammalmodiga, närmast tayloristiska föreställningar om arbetskraftens utbytbarhet. Enligt (s) "stjäl" alltså en extraknäckande student jobbet från någon annan. Det finns inget utrymme i studiemedelsystemet för uppfattningen att jobbet blir till just för att en person som råkar studera erbjuder sig och för att arbetsgivaren vill anlita just den personen.

Fattiga studenter, som vid sidan av sina tuffa studier anstränger sig för att kunna leva drägligt, straffas i efterhand när kuvert från CSN ramlar ned i deras brevlådor med barska återbetalningskrav "för att de tjänat för mycket".

Men det borde inte den klåfingriga staten ha något med att göra! Den så kallade fribeloppsgränsen måste bort. Dessutom borde villkoren förbättras så att än fler ungdomar från arbetarhem vågar ta steget till högskolan.

Sverige måste åter få en regering som ser positivt på studier och som ser på kostnader för studenter som en investering för framtiden.

Mer läsning

Annons