Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara Saddam kan stoppa kriget

Annons

Hans Blix rapport till säkerhetsrådet i fredags var precis så nyanserad och komplex som en objektiv beskrivning av verkligheten kräver.

Det är osäkert om Iraks diktator verkligen är beredd att ge upp massförstörelsevapen för att rädda sin makt eller bara leker en sista gång med världssamfundet i väntan på martyrdöden.

Är krig eller inspektioner rätt väg att hantera Irak? Det är en sällsynt svår avvägning. Det finns hedervärda, kloka och briljanta politiker på båda sidor i denna debatt.

De senaste holmgångarna i säkerhetsrådet där nära allierade som USA, Frankrike, Tyskland och Storbritannien stått mot varandra, har visat hur engagerade demokratier visserligen kommit till olika slutsatser, men hur båda sidor hämtat goda argument från en gemensam värdegrund.

Det är olyckligt att de goda argumenten inte alltid dominerat i kommunikationen utanför säkerhetsrådet. Att som Vita Huset och George W Bush komma till FN med attityden: vi är bara intresserade av er åsikt om ni gör precis som vi vill, är ingen väg för en regering som under sina första år vid makten brutit mot fler internationella avtal än kanske någon annan demokratisk regering i historien.

Inte heller alla europeiska ledare har förmått att hantera det diplomatiska spelet med finess och kyla.

När Storbritannien sökte stöd för en andra resolution borde Frankrike ha hållit dörren öppen och vågat utverka en kompromiss som både gav och tog. Den hade kunnat landa i en längre tidsfrist för inspektionerna - tre-fyra månader i enlighet med Hans Blix önskan - men med en tydlig och mer konkret tidsplan för varje enskilt avrustningssteg.

En sådan resolution hade gett inspektörerna en realistisk chans att genomföra avväpning på fredlig väg, men hade samtidigt inte lämnat några tvivel om vad som väntar militärt om Saddam bryter mot något av de fastlagda och konkreta kraven. Nu stängde Frankrike dörren redan innan Storbritannien hunnit knacka på.

Möjligheterna till en uppgörelse tycks ha spelats bort och nu väntar sannolikt ett krig under stor internationell oreda och oenighet.

Krig tar vid när den mänskliga kommunikationen upphört att fungera.

Krig innebär ett nederlag för civilisationen. Men krig måste alltid finnas med i demokratiernas tankevärld som en sista utväg för att värja grundläggande friheter.

Det var alltid i kombinationen av krigshot och lyhörd diplomati som chansen till en fredlig lösning av Irakfrågan låg.

Ta bort USA:s militära närvaro i regionen och Saddam Hussein vrider sig av skratt.

Ta bort ansträngningarna att nå en fredlig lösning och internationell anarki hotar.

Oavsett om man är för anfall eller fortsatta inspektioner får man inte glömma att den som fram till nu gjort sig onåbar för ett civiliserat umgänge är Saddam Hussein. Blir det ett krig - med de offer, den vånda och den osäkerhet det skulle föra med sig - är han tragikens ursprung och orsak.

Mer läsning

Annons