Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara Saddam kan hindra krig

Annons

Nämnvärt mycket hårdare kan pressen på Saddam Hussein knappast bli.

Dock - ytterligare en frist lär bli busen i Bagdad beviljad. Strax efter Powells framträdande begärde Kina att säkerhetsrådet skulle ge FN-inspektörerna ytterligare tid. Samma krav framförde EU tidigare under onsdagen, innan Colin Powell börjat sin plädering.

Fristen lär bli av. Inspektörerna måste ges tid att undersöka halten i den amerikanske utrikesministerns påståenden om undangömda massförstörelsevapen och äktheten i inspelade telefonsamtal, där irakiska officerare beordras föra bort graverande utrustning före inspektörernas ankomst.

Många tvehågsna regeringar inom och utom EU tar säkert tacksamt emot chansen att vinna ytterligare tid. Åtminstone rent teoretiskt sett föreligger fortfarande möjligheten att Saddam Hussein äntligen drabbas av förnuftets röst.

Göran Persson uttryckte sig i går utstuderat diplomatiskt om Powells anklagelsepunkter mot Irak. Uppgifterna föreföll visserligen "ha tyngd" men kunde naturligtvis ändå vara propagandistiskt skruvade enligt statsministern. Nej, det är sannerligen inte lätt att veta. Krig och krigshot har en väldokumeterat menlig inverkan på fakta.

George Bush inleder ogärna ett anfall innan världssamfundet gett sin välsignelse. I USA:s utrikespolitiska intresse ligger att få bredast möjliga internationella uppslutning bakom - och sanktion för - en militär operation mot Irak.

Men Bush varken kan eller kommer att vänta hur länge som helst - och han kommer definitivt inte att inställa kriget, om viktiga EU-medlemmar skulle vägra bifall.

Presidenten är naturligtvis väl medveten om att USA:s arrogant självtillräckliga uppträdande som supermakt - numera "the one and only" - direkt underblåser de just nu synnerligen starka antiamerikanska stämningarna runt om i världen. Vilket rimligtvis också ökar hans benägenhet att om möjligt invänta världssamfundets välsignelse och militära stöd.

Men även här gäller - han kommer inte att inhibera kriget, därför att många EU-stater tvekar eller rentav säger nej.

Bush har redan målat in sig i ett hörn utan reträttmöjligheter. Han har agerat så pådrivande, satsat så mycket prestige och låst sig så hårt vid utfästelserna om ett preventivkrig mot Irak att ingen återvändo längre är politiskt möjlig. Definitivt inte på hemmaplan.

Vad är i detta låsta läge en rimlig och realistisk europeisk - eller svensk - utrikespolitisk linje i Irakfrågan?

En steril antiamerikanism är den ena ytterligheten. Europeisk underkastelse inför en supermakt, som allt oftare agerar självsvåldigt, struntar i världssamfundet och egensinnigt försöker pracka på världen "pax americana" är ytterlighet nummer två. Lindrigt önskvärd den också.

USA:s militära uppladdning pågår oförtrutet. Frågan är således om USA ensamt ska angripa Irak - eller om det ska ske i sällskap med världssamfundets övriga, därtill någorlunda militärt kapabla nationer. Eller åtminstone med deras relativa välsignelse. Därför ger Bush motvilligt världssamfundet - och Saddam Hussein - ytterligare en tidsfrist. Sannolikt den allra sista.

Bush har således bränt sina skepp och saknar återvändo. De europeiska staterna, inte ens världssamfundet, kan förhindra en amerikansk attack på Irak, när fristen är till ända.

Endast Saddam Hussein kan nu möjligen hejda kriget - genom att antingen ärligt tillmötesgå FN-inspektörernas krav fullt ut (om nu Bush godkänner detta) och/eller abdikera och anta Colin Powells tidigare erbjudande om exil.

Mer läsning

Annons