Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bakslag för Persson

Annons

En diskriminering i A- och B-lag skule ha rimmat ytterst illa med den europeiska visionen.

Visioner och partipolitik är emellertid skilda ting. S-regeringen i likhet med moderater och folkpartister (samtliga hängivna EU-förespråkare på idéplanet) hade efterhand kommit till slutsatsen att folk från Europaunionens nyblivna medlemmar nog inte borde ges fullt tillträde till den svenska arbetsmarknaden.

Vad som därvidlag var eftergivenhet för lokal facklig gruppegoism och främlingsfientliga opinioner och vad som var välgrundade farhågor för uppkomsten av rå "roffarkapitalism", som utnyttjar den billigare arbetskraften för att åstadkomma allmän lönedumpning, som raserar fackets landvinningar, är inte helt lätt att veta.

Ej heller varje syfte bakom Göran Perssons varningar för "social turism"?

Vad som var äkta indignation över varje tendens till arbetskraftens diskriminering och vad som var trivialt oppositionsgnöl i syfte att komma åt regeringen och statsminister Persson är heller inte helt lätt att bli riktigt klok på. Hur ska exempelvis Maud Olofssons ampra utfall mot Göran Perssons förslag till övergångsregler tolkas? Engagerat försvar för EU:s grundprinciper har inte alltid präglat fyrklöverpartiet.

Folkpartister, moderater och socialdemokrater gav samtliga ett kluvet intryck i debatten om övergångsreglerna.

Hederligast hittills har faktiskt vänsterpartiet och miljöpartiet - båda anti EU - uppträtt i den här speciella debatten. Samt kristdemokraterna.

Nyss nämnda tre partier avfärdade farhågorna för social turism, de överbetonade inte risken för lönedumpning och framför allt - de ville inte ha några övergångsregler och de voterade efter övertygelse i kammaren.

Två olika slags frestelser väntade vid voteringsdags i riksdagen. Skulle folkpartister och moderater votera med regeringen för de övergångsregler man officiellt önskade? Eller skulle man rösta med de partier som inte vill ha några övergångsregler, enkom för nöjet att jäklas med den socialdemokratiska regeringen och stärka "den borgerliga enigheten"?

Det senare blev fallet.

Prestigemässigt blev beslutet ett nederlag för regeringen Persson - utan att därför nämnvärt hedra moderater och folkpartister. Taktiskt voterande inverkar svårt menligt på vederbörande partiers politiska trovärdighet.

Märkligt nog uppstods rädslan för såväl social turism som lönedumpning efter en period av stora farhågor för framtida arbetskraftsbrist i Sverige.

Om tio år framstår antagligen hela debatten om övergångsbestämmelser som en utpräglad pseudofråga, medan det stora spörsmålet är hur övriga européer med lock och pock ska förmås att bo och jobba i Sverige.

Mer läsning

Annons