Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avlyssna med förstånd

Annons

den 25 januari 2007

Försvarsministern lanserade tankarna kring avlyssningsproblematiken som att hela regeringen stod bakom innehållet, men det visade sig vara en sanning med modifikation. Vilket också illustrerar med vilken vånda vi numera närmar oss frågor som rör vår personliga integritet.

Många av de senaste årens åtgärder i syfte att ge samhället en möjlighet till ökad övervakning av det civila samhället, har sin grund i de fruktansvärda terrorattackerna i New York den 11 september 2001. Händelsen blev signalen till en världsomfattande översyn av nationernas möjlighet att skydda sig inför olika tänkbara hotbilder. Ett rimligt antagande är att många kontrollsystem sattes i gång utan att åtgärden förankrades hos regeringar och i parlament.

När nu den borgerliga regeringen vill förverkliga det ursprungligen socialdemokratiska förslaget om en hemlig avlyssning i vårt land, väcker åtgärderna starka invändningar. Sådana var också reaktionerna när förre försvarsministern, Leni Björklund (s), försökte få gehör för den tidigare regeringens planer i samma ärende. Dåvarande justitieminister Thomas Boström stoppade det tidigare förslaget.

Huvudpunkterna i försvarsminister Odenbergs lagförslag går ut på att Försvarets radioanstalt (FRA), en civil myndighet, utan domstolsprövning får övervaka radiotrafik, internet och telefonförbindelser med utlandet. Det innebär i klartext att myndigheten ges rätten att läsa e-post, sms och fax till och från Sverige, vid sidan av all radiotrafik.

Med myndighetens godtyckliga rättighet att utöva en så omfattande över vakning finns givetvis risker för övergrepp av enskildas integritet. Att hantera ett så omfattande informationsflöde innebär alltid risker för missbruk. Det finns förstås ingen hundraprocentig garanti för att information inte kommer på avvägar på grund av mänskligt tillkortakommande eller olyckshändelse.

I bristen på domstolsprövning ska Försvarets underrättelsenämnd (FUN) ha uppdraget att bestämma vad Försvarets radioanstalt får leta efter i de elektroniska flödena. FUN har även uppdraget att kontrollera så att myndighetens överskottsinformation raderas. Men en nämnd med parlamentarisk förankring är knappast någon garanti för att det blir en fullödig kontroll, om nu det över huvud taget är ett möjligt uppdrag.

I avvägningen mellan vårt behov av spaning för att skydda övergripande nationella intressen och risken för att insamlad information resulterar i allvarliga integritetskränkningar, måste ändå omtanken om landets säkerhet gå först.

Men den slutsatsen legitimeras först när det finns en bred parlamentarisk uppslutning bakom lagförslaget i Sveriges riksdag.

CHRISTER GRUHS

Mer läsning

Annons