Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetarpartisten Reinfeldt

Annons

Målmedvetet stärker Fredrik Reinfeldt bilden av "nya moderaterna" - och sig själv. Häromdagen besökte statsministern Ludvika och Fredriksberg i uttalat syfte att få träffa skolelever samt kommun- och industrianställda i lägre löneklasser. De sistnämnda utan högre chefernas närvaro. Nästan demonstrativt gavs lokala moderatpolitiker bara knapphändig tid att träffa sin partiledare.

Reinfeldt vill framstå som "folkets man". Bilden av moderaterna som "arbetarparti" är under utplantering.

Reinfeldt tycks tidigt ha haft den taktiska planen klar för sig. Då han som nytillträdd moderatledare för första gången besökte Dalarna, var han således särskilt angelägen om att träffa vårdfacket vid Falu lasarett och visade avsevärd förståelse för sjukvårdspersonalens missnöje med arbetsgivaren, d v s landstinget. Presskonferensen hölls gemensamt med vårdfacket. Ett lika skickligt som djärvt grepp av en nytillträdd högerledare.

I Ludvika i onsdags träffade Reinfeldt en delegation kommunala städerskor, som trivdes i jobbet men inte med lönen, som borde vara lite högre. Med smått landsfaderlig välvilja lyssnade den lågmälde moderatledaren och statsministern.

Taktiken, med viss inspiration från amerikanska kampanjer, är påtagligt svårtacklad för den socialdemokratiska oppositionen, som fortfarande naivt förväntar sig gamla hederliga högerspöken som huvudmotståndare.

I rollen som valsegrare och statsminister kan moderatledaren kosta på sig en egen position inte bara till vänster om det egna partiet utan vid behov även något till vänster om övriga allianspartier. Sådana markeringar blir särskilt effektfulla vid tillfällen, då alliansens partier propsar på åtgärder _ t ex ifråga om förmögenhets- och fastighetsskatterna - som mest tilltalar traditionella, välbeställda högerväljare, men stöter bort de för samtliga riksdagspartier allt viktigare mittenväljarna. Statsministern stärker förstås sin personliga popularitet hos den just nu allra viktigaste väljargruppen på kuppen. Högerväljarna har för övrigt inget annat alternativ än Reinfeldt och alliansen att rösta på i kommande valrörelser, varför Reinfeldt har råd att försumma högerfolket för att istället flirta med mer svårfångade opinioner, som tidigare röstat socialistiskt.

Såväl en statsminister som en oppositionsledare måste vara "populärare än sitt eget parti" om vederbörande ska bli framgångsrik. Den, som endast förblir populär inom den egna organisationen kommer ohjälpligt tillkorta. Att i gammal hederlig folkrörelseanda "lyssna på rörelsen" och efter bästa förmåga försöka effektuera dess program och önskemål håller inte längre i politiken.

Likartat fungerar Reinfeldts taktik på den allt viktigare miljöfronten, som vi beskrev tidigare i veckan. Även här kan statsministern vinna värdefulla väljarsympatier genom att emellanåt smälla sina egna partikamrater på fingrarna och själv framstå som miljökämpe i de övergripande såväl bokstavligt som politiskt allt hetare klimat- och energifrågorna.

Reinfeldts filbunkslugna, idel vänliga temperament gör honom särskilt lämpad för rollen. Han blir aldrig officiellt förbannad, indignerad eller arrogant. Och skulle han någon enstaka gång bli det, är det bara i frågor, där han bombsäkert vet att han har folkopinionen med sig. En klok politiker säger överhuvudtaget endast sådant, som den stora publiken vill höra.

Alltför många statsmän (och -kvinnor) begår misstaget att tala med partijargong till i anden redan brinnande partikamrater även vid tillfällen, då de istället borde tala till väljarna. Skillnaden mellan vad engagerade partikamrater helst vill höra och vanliga mittenväljares akuta önskemål tycks bara bli större för varje år som går, samtidigt som samtliga partiers medlemsmatriklar blir allt tunnare.

Varje i sitt eget parti helt ohotad statsminister, bör därför enbart tala till väljarna. Vilket Fredrik Reinfeldt nogsamt gör under sina försök att sälja sig själv som ledare för arbetarpartiet "nya moderaterna". I Dalarna och annorstädes.

HANS LINDQUIST

Mer läsning

Annons