Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är solidaritet lösningen på allt?

Annons

Två stora frågetecken återstår att räta ut när valåret nu har inletts. Såväl regeringen som den borgerliga oppositionen saknar än så länge tydliga svar på hur arbetslösheten långsiktigt ska pressas ner.

I stället föredrar båda sidor att ställa frågor. Så här lät det exempelvis i veckans partiledardebatt.

Statsminister Göran Persson:

"Om det inte är lönesänkningar som ska ge jobb, vad är det då?"

Kristdemokraternas Göran Hägglund:

"Varför ska man tro att ni efter valet ska lyckas med det ni hittills misslyckats med?"

Frågor beskriver i ett nötskal vad det kommer att handla om i fortsättningen.

De borgerliga kommer att utsättas för en hård mangling från regeringssidan för att strategin egentligen är att sänka lönerna för att få nya jobb. Sänkt a-kasseersättning innebär helt enkelt att de arbetslösa tvingas ta jobb med lägre lön för att överleva.

Vad de borgerliga vill är att skapa en ny låglönemarknad. Men det törs de inte medge före valet, kommer det att heta från socialdemokrater, vänsterpartister och i någon mån miljöpartiets aktivister.

Saken blir inte bättre för oppositionen av att det ligger en hel del i argumentationen. Moderaterna har själva räknat på den lönedämpande effekt som sänkta ersättningsnivåer kan föra med sig och vad det betyder i nya jobb och tillväxt.

Avsaknaden av ett bra svar kan vara anledningen till att Fredrik Reinfeldt duckade i onsdags. Men förr eller senare måste nog han och de borgerliga enas om vad de ska svara på beskyllningarna om lönedumpning.

Precis som Göran Persson, finansminister Pär Nuder med flera inom socialdemokratin rimligen måste komma med ett bättre svar på vad det är som stadigvarande får ner arbetslösheten.

More of the same smäller inte så högt när man har ett facit som visar att arbetslösheten ökat under mandatperioden. Visserligen ser det ut att gå bättre under valåret än tidigare, men har väljarna verkligen så kort minne? Behövs det inte också en trovärdig modell för vad som bör göras framöver, inte bara fortsätta i de intrampade ullstrumporna och nöja sig med att hoppas på konjunkturen?

Än så länge finns inte det svaret. När Göran Persson angreps från borgerligt håll var standardsvaret solidaritet. Bara trygghetssystemen hålls intakta så att människor är trygga så löser det sig. "Då vågar folk ta till sig det nya."

Men som svar på att bara ungefär 65 procent av arbetskraften i arbetsför ålder går till jobbet en vanlig dag i Sverige är den hållningen väl allmän.

Göran Persson är enligt Fredrik Reinfeldt "berusad av makten för egen del". "Han säger alla tillsammans, men med socialdemokratin har vi redan tvåtredjedelssamhället. Göran Persson vet inte hur verkligheten ser ut", argumenterade moderatledaren med en försmak av valrörelsen.

Och om det nu är så att arbetskraften i Indien och Kina är både billigare och kunnigare än i Sverige, duger det då att säga: "Bara vi slår vakt om solidariteten löser det sig".

Kan solidaritet verkligen vara lösningen på allt? Väljarna vill förmodligen ha tydligare svar än så. Men hittills är socialdemokratin dem svaret skyldigt.

Liksom de borgerliga.

ANDERSJONSSON FRISTÅENDE KOLUMNIST

Mer läsning

Annons