Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ams "nya" uppdrag är förvånande

Annons

I förra veckan fick Ams ett nytt överraskande uppdrag av regeringen. Finansminister Pär Nuder uttalade i ett pressmedelande att "Ams får ett nytt uppdrag för att undvika flaskhalsar på arbetsmarknaden".

Men är det inte precis det som är Ams huvuduppdrag sedan gammalt? Det har i alla fall jag fått lära mig. Att det var för att förhindra inflationsdrivande arbetskraftsbrist som den aktiva arbetsmarknadspolitiken en gång skapades. Kvalificerade arbetsmarknadsutbildningar skulle se till att det fanns kunnig arbetskraft när konjunkturen vände uppåt.

Om arbetsförmedlingarna ska börja med det först nu bevittnar vi ett klassiskt misstag. Sysselsättningen har äntligen börjat öka och exempelvis industrin efterfrågar licensierade svetsare och svarvare samt arbetare som kan programmera avancerade verkstadsmaskiner.

Men som ekot berättade häromdagen saknas den arbetskraften, särskilt i skogslänen med hög arbetslöshet. Att börja utbilda den kvalificerade arbetskraften nu är sannolikt för sent. De blir färdiga lagom till konjunkturnedgången.

Nuders freudianska uttalande säger därför väldigt mycket om den misslyckade arbetsmarknadspolitiken. Det är märkligt att regeringens beslut att Ams varje månad ska rapportera "om eventuella bristsituationer på arbetsmarknaden så att regeringen kan vidta nödvändiga åtgärder" uppmärksammats i någon högre grad. Regeringen måste alltså påminna om det som Ams en gång skapades för att göra.

Problemet är att arbetsförmedlingarna mer och mer utvecklats till en organisation för att administrera arbetslösheten. Regeringen lägger uppdrag till uppdrag för att hålla nere den öppna arbetslösheten. Programmen är så många att till och med arbetsförmedlarna själva har svårt att hålla reda på alla.

Men de leder sällan till varaktiga jobb. Ungefär en tredjedel av alla nya jobb i Sverige förmedlas via arbetsförmedlingen. I fjol var det ungefär 670000 arbeten. Vid en närmare granskning visar det sig att ungefär 500000 bestod av olika arbetsmarknadsåtgärder. Till stor del är det samma människor som snurrar runt i arbetsförmedlingens olika program.

Av resterande 170000 jobb var 100000 korttidsanställningar och kvar är alltså 70000 arbeten som ledde till varaktiga anställningar. Det kan man tycka är ett ganska magert resultat för en arbetsmarknadspolitik som nästa år totalt tar ungefär tio procent av statsbudgeten och kostar 86 miljarder.

Ändå slår de ansvariga ifrån sig. Jo, visst finns det problem, exempelvis med uppföljning av vilka effekter olika åtgärder har, säger Ams styrelseordförande PO Edin, före detta chefekonom på LO. Men på det hela taget fungerar det ganska bra. Sverige har ju fortfarande en av världens högsta sysselsättningsgrader.

Och det är ju sant, men det P O Edin inte säger är att vi också har dubbelt så hög frånvaro från arbetet som genomsnittet inom EU. Antalet arbetade timmar har inte ökat, utan minskat på senare år. Och sysselsättningsgraden är långt ifrån målet att 80 procent av befolkningen i yrkesverksam ålder ska arbeta.

Därför blir det lite trist när de ansvariga inte vill diskutera Ams utveckling mot att bli verket som administrerar arbetslösheten, i stället för att vara myndigheten för att få folk i jobb.

Regeringens beslut häromveckan framstår inte som den offensiva åtgärd finansministern nog tänkt sig, utan i stället som ytterligare en bekräftelse på att arbetsmarknadspolitiken spårat ur.

ANDERSJONSSON FRISTÅENDE KOLUMNIST

Mer läsning

Annons