Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amelia Andersdotter: Vill vi verkligen att Sverige blir EU:s Puerto Rico?

Annons
Amelia Andersdotter är liberal krönikör med särskilt intresse för IT- och integritetsfrågor. Tidigare Europaparlamentariker. Foto: Stina Rapp.

I en stor intervju i Frankfurter Allgemeine (1/6) bekänner Tysklands förbundskansler Angela Merkel färg i frågor om EU:s framtida integration. Hon är mindre ambitiös i grenen EU-arbete än sin franske motsvarighet Emmanuel Macron, men tillräckligt ambitiös för att vi i Sverige måste fundera över vår framtid roll i unionen.

I korthet går Merkel med på Macrons planer om att skapa en sorts europeisk investeringsfond och omstrukturera skulder inom unionen. Det gör det lättare för EU-staterna vid Medelhavskusten att fortsätta fungera som europeiska välfärdsstater. Merkel utesluter inte att euroländerna med tiden kan få en egen budget, som är särskild och separat från icke-euroländerna.

Som ett icke-euroland skulle Sverige då gränsa till en påtaglig, global supermakt med strukturer som liknar andra supermakters. Lite som Puerto Ricos förhållande till USA.

Puerto Rico är ett "självstyrande territorium". Man är delaktig och har vissa rättigheter och skyldigheter i relation till den större helheten, men är inte fullt ut med och formar framtiden. Svenskarna skulle så klart fortsatta vara EU-medborgare även om euroländerna skaffar sig en gemensam budget, men inte tillhöra den inre kretsen.

Ur Dalarnas perspektiv kanske det inte är så tokigt? Precis som Puerto Rico är Dalarnas kommuner och landsting hopplöst beroende av skatteutjämning och statsbidrag och dras trots detta inte sällan med stora budgetunderskott. Och precis som Puerto Rico vill vi ju vara en stor turistdestination!

Merkel och Macrons visioner är så klart inte utan egenintresse. Merkel vill exempelvis bevara tyska förbundsdagens möjlighet att bestämma över EU:s gemensamma planer. Men de är åtminstone generösa nog att ge Sverige chansen att diskutera och välja i vilken utsträckning vi vill fördjupa EU-integrationen eller inte. Vill Sverige vara del av en global supermakt eller inte?

Frågan lyser med sin frånvaro i årets valrörelse.

Att ingå i en supermakt har fördelar: vi får fullt ut tillgång till en större gemensam ekonomi, och kan enklare bli självförsörjande inom den ekonomin. Vi kan enklare försvara oss, och även dalastålet, mot handelskrig likt det Trump försöker blåsa igång.

Vi kan få ett bättre militärt försvar till en billigare penning, och genom EU sätta en europeisk, diplomatisk prägel på omvärlden. EU:s största tillgång är trots allt att medlemsstaterna som inga andra behärskar metoder för icke-militär konfliktlösning sinsemellan.

Men det har också ett pris. Vi svenska européer skulle behöva tänka mer på andra européer och deras perspektiv, kanske till och med göra eftergifter för deras behov av välfärd, trygghet och gemenskap.

Ingen av partiledarna ägnade sitt "tal till nationen", i SVT:s aktuella serie, åt att prata om Sveriges plats i världen (annat än som offer för externa omständigheter, flyktingar och gränser). Det var synd. För nu om någon gång ska vi prata om vad vi vill.

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Amelia Andersdotter

Mer läsning

Annons