Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amelia Andersdotter: EU:s nya sociala pelare kan få samarbetet att svaja än mera

Annons

Listan på arbetsmarknadspolitiska konflikter mellan EU-länderna är lång. Den fria rörligheten för arbetskraft och kapital har utmanat den svenska kollektivavtalsmodellen och skapat oro kring social- och vårdförsäkringar i Storbritannien, för att nämna ett par exempel. Ett steg mot att hantera sådana befintliga problem, och dessutom försöka lösa en del andra man upptäckt på vägen, är det förslag som kallas EU:s "sociala pelare".

Det är en politisk förflyttning av makt till EU-nivån som, likt alla andra maktförflyttningar, kan få oförutsägbara konsekvenser. I bästa fall skulle en sådan "pelare" ge svar på viktiga frågor som i dag bara bemöts via prövningar i EU-domstolen, så som under vilka omständigheter man kan lyfta bidrag i ett land där man arbetar och betalar skatt, för barn man har boendes i ett annat land där man växte upp. Eller vilken sorts avtal som kan reglera säkerhetsåtgärder på arbetsplatser givet medlemslandet inom vilket underleverantören har huvudkontor.

Socialdemokraterna vill att EU reglerar mer på det sociala området, inte minst när det gäller möjligheterna till föräldraledighet, som skiljer sig stort i EU, och diskrimineringsregler på arbetsmarknaden. Men förutsättningarna att påtvinga alla EU-länder – med olika religiösa, politiska och sociala övertygelser – samma regler i dessa avseenden är dock inte särskilt stor. Men behöver bara föreställa sig hur glada vi i Sverige skulle bli av att EU-kommissionen bötfällde oss om vi inte var tillräckligt ungerska i vår socialpolitik för att övertyga sig om det.

De tidigare initiativ som tagits på området av EU-kommissionen har därför varit mer försiktiga. Med framställningen av ett index över sociala rättigheter i medlemsländerna, ett omarbetat arbetstidsdirektiv och förtydligade anställningsvillkor har man poängterat att det europeiska samarbetet i första hand ska bekräfta och förtydliga de regler som redan finns.Sociala frågor är komplicerade och vilka erfarenheter medlemsländerna ska byta med varandra är inte uppenbart. Svenska politiker har exempelvis försiktigt försökt inspireras av tyska lärlingsprogram, men också insett att de tyska utbildningsinsatserna fungerar på grund av en upparbetad tradition av denna inlärning som saknas i svenskt näringsliv.

Vad som i slutändan blir kvar av förslaget till EU:s sociala pelare återstår att se.

EU-kommissionen har nyligen förtydligat att vissa av de större konflikterna från svensk arbetsmarknadspolitik nyligen, som huvudentreprenörsansvar, fortsatt faller på medlemsländerna att reglera. Samma sak gäller för skattepolitik, arbetskraftsutbildning och minimilöner. Kommissionen har alltså främst visionen av sig själv som plattform för erfarenhetsutbyte mellan medlemsländerna kring vad som funkar bra, och vad som funkar dåligt, för att höja den sociala tryggheten i hela Europa.

Så bör det förbli även i framtiden.

Mer läsning

Annons