Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amelia Andersdotter: Britterna sa nej tack till den konservativa pessimismen

Annons

Även om hans parti inte blev störst var Labour-ledaren Jeremy Corbyn den stora vinnaren i torsdagens val.

Storbritannien har gått till val och det konservativa partiet, Tories, har tappat sin majoritet. Det är ett hårt bakslag för premiärminister Theresa May, som hoppades att valet skulle stärka hennes mandat i utträdesförhandlingarna med EU. Även om Tories fortsatt är största parti är det nu oklart vem som kommer att leda regeringen. Brittiska politiker befinner sig därmed för andra gången på ett decennium i den ovanliga situationen att de måste ägna sig åt koalitionsförhandlingar.

Den socialdemokratiske partiledaren Jeremy Corbyn har istället fått upprättelse. Efter två års hårda interna strider i brittiska Labour-partiet, som mestadels rört Jeremy Corbyns olämplighet som ledare trots ett överväldigande medlemsstöd för densamme, har Corbyn visat att han är en skicklig och optimistisk kampanjare.

För optimism är kärnan i valrörelsen. Labour har fört en kampanj som handlar om att Storbritanniens agerande för gemenskap och solidaritet spelar roll, för utrikespolitiken och för inrikespolitiken. Varje gång Tories gjort ett utspel om det motsatta, har Labour inskärpt att det går att bedriva polisutredningar och militära insatser mot terrorism, i samklang med de mänskliga rättigheterna. De har lagt fokus på vilka samhällstjänster de vill bygga upp, inte på hur de ska kunna separera från EU och försöka etablera ett eget skatteparadis.

Vi har i Sverige varit dåliga på att uppmärksamma när andra EU-länder faktiskt röstar optimistiskt. Även grekernas röster på Syriza och spanjorernas röster på Podemos, båda vänsterpartier, är i grunden optimistiska. Budskapet i partiernas valrörelser är i princip: tillsammans kan vi bygga goda samhällen och skapa en bättre framtid.

Även om de kollektivistiska lösningarna i många fall baseras på en mer än lovligt ytlig analys av behoven, så är optimismen ändå en välkommen kontrast till de länder som gjort en högerpopulistisk gir, dit till exempel Sverigedemokraternas stora väljarkår hör. De olika invandringskritiska rörelserna är pessimistiska och villkorar samhällets framgång på "tuffare tag" mot oönskade (även brottslingar), eller faktorer som ligger utanför politikens påverkan. Ansatsen är att dessa saker måste åtgärdas innan någon förbättring kan ske.

Givetvis är det inte så. Politiker kan så klart inte blunda för sociala problem, utanförskap och organiserad brottslighet. Men god samhällsutveckling, och bevarandet av det öppna samhället, förutsätter att man förmår att upprätthålla tron på att de bästa av dagar fortfarande ligger framför oss.

Är man humanist, optimist, liberal eller socialist borde torsdagens val i Storbritannien vara en källa till inspiration. Visst är det sant att det brittiska folket med valresultatet också tagit ställning för förstatligande av elnätet och tågtrafiken, i strid mot några av de marknadsliberala åtgärder som genomförts på initiativ av EU under 1990-talet, men överlag är allting lugnt. Den liberala rättsordningen och den liberala världsordningen har fått upprättelse, och det kan vi glädjas med britterna för.

Mer läsning

Annons